Del 1 - Välkommen till Jorvik

 
Bestämde mig för att publicera del ett här på bloggen :v 
Den utspelar sig "innan" själva spelet börjar, så den här delen är inte baserad på huvudstoryn som resten av berättelsen :>

"Titta!" ropade någon längre bak i flygplanet och alla kastade sig mot närmaste fönster. Inklusive jag. Utanför fönstret låg en halvstor ö, med skog och berg, men även stränder och stora öppna fält. Jorvik. Hela våren hade jag längtat hit och nu skulle vi landa om 30 minuter. Jag lutade huvudet mot sätet och slöt ögonen. Och på mindre än en minut föll jag i sömn.
 
Jag stod i ett stall. Det var stort, men alla boxarna var tomma. Nej, rättade jag mig. I en hörnbox stod en fuxskäck. Han hängde med huvudet och verkade så ensam. Jag kände genast empati för honom. Han höjde huvudet och hans isblå ögon mötte mina. Jorden skakade till.

"Ursäkta... ursäkta!!" sa flygvärdinnan och skakade om mig "Vi ska landa, du måste knäppa bältet"
Jag nickade och satte på mig bältet. Jag kunde inte skaka av mig drömmen. Den hade varit så verklig. 
 
Väl nere på flygplatsen väntade en minibuss på de som skulle till Moorlandstallet. Jag drog min neonrosa resväska ditåt och betraktade de andra tjejerna. De verkade alla känna varandra.
"Ska du också till ridlägret?" frågade en blond tjej mig när vi satt i bussen. Jag skakade på huvudet.
"Jag ska hjälpa till i stallet" mumlade jag och tittade ner på mina fötter. Jag hoppades på att komma in på Jorviks Hästgymnasium till hösten och det var därför jag skulle spendera sommaren i en liten lägenhet vid Moorlands stall. 
 
Bussen stannade utanför en hög, vit mur. Jag hoppade av bussen och drog med mig resväska. I samlad trupp gick vi sedan mot grinden. 
"Siri?" frågade en rödhårig tjej med håret uppsatt i två tofsar som stod vid ingången. Jag skyndade mig fram till henne.
"Hej, jag är May! Du och jag är skötarna, du ska bo i en av lägenheterna över vid lilla paddocken" babblade hon på. Jag nickade tyst och May ledde mig förbi stallet till den lilla paddocken som var rund och innehöll några bommar. När jag väl (efter många om och men) hade lyckats släpa upp min väska för trapporna och in i den lilla lägenheten, satte jag mig på den mjuka sängen och blickade ut genom fönstret. En underlig känsla jag aldrig känt tidigare fyllde kroppen .- känslan av att hitta hem.

 


KOMMENTARER
Din enhörning, Klara <3

Ooooooh :DD

2013-07-07 18:03:20
Lova was here

Och sen träffade du den fantastiska, coola, vackra, perfekta Lova som gav ditt liv en kraft förändring

2013-07-09 22:12:32
URL: http://lovastarstar.blogg.se
emiliabraveheart.blogg.se

ohhhhh C; Detta kommer bli bra jag känner det påmig

2013-07-12 18:23:38
URL: http://emiliabraveheart.blogg.se/
Anonym

MER. NU. ABSTINENSBESVÄR..!

Svar: soon :D
Siri Moonbear

2013-07-14 22:52:56


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress: (om du har)


Kommentar:



Trackback