- Siri Moonbear

Jag är stel...

...för jag sov i en stuga inatt! Inte i mitt vanliga hem i vg xP
Ember stannade i Annas stall för att Storm inte skulle vara ensam och så fick Godfrey eller vad han heter skutsa mig till Firgrove. 
Sen sov jag i en gullig stuga i bergen, och på morgonen åt jag bröd och drack varm choklad
 
Men som den otacksamma lilla unge jag är blev jag inte mätt och drog ner till mrs. Packard
 
Där fick jag laga pankakor och äta tårta. haha!
 
Men nu alla fans är jag hemma igen

Förr och Nu :3

:
Nu:
 
Helt ärligt nu... Var det bättre förr? xD

Min luffarturné jao

Här kommer bilderna från min dag som luffare ni blev inte för oroliga va? ;D
 
Det var kul men typ vid niotiden fick jag en deppattack och alla var tvungna att trösta mig (speciellt Anna)

Siri Moonbear försvunnen

Siri Moonbear, ägaren av denna blogg, försvann mystiskt vid 17.15 - tiden
 

Det enda vi vet om detta mystiska försvinnande är att hon sågs försvinna från Vingården / sitt hem vid femtiden på kvällen och däreter skymtade man henne lite här och var på ön Jorvik. Hon hördes skrika konstiga saker som hade med Frihet att göra och några modiga offer grep närmsta kamera och klickade fram en bild
 
Förutom dessa bilder har vi ingen ledtråd över vart hon kan finnas. Polisen letar efter hovavtryck och vittnesmål men efter att hon försvunnit in i Hollow Woods har ingen sett henne, så allt tyder på att hon är kvar där. Polisen letar just nu där med spårhundar och ber människor och hästar att hålla sig undan. När man sökte igenom hennes hemstall fann man en lapp och tre foton:
Vittnen bes kommentera omedelbart
 

Läskig daaaah :o

Min dag nu då xD
Började fota först i FP D:

Tävlade och gjorde blåa, det är ett bugg i mitt spel som gör att om jag gör ett blått uppdrag efter 22.00 så kan jag inte göra det dagen efter, jättestörande -_- Men började med att fixa till festen vi ska ha med JRC på fredag kväll, 
Fick rota i ngra gamla lådor x)

Sen fotade jag lite åt James, hoppas han uppskattar mina mästerverk xD
Enjoy me and Ember!

 
Satte upp lite Fort Pinta Disco affisher, stavningen där xD
 
Det var sjukt varmt så jag bytte till en svalare outfit :3
Tom hink...

När det är varmt måste hästarna ha vatten och skugga, så Ember fick stå på sin gamla boxplats i FP och dricka vatten medan jag satte upp fler affisher (:
Yaaay jump jump!

Sen tävlade jag då i alla lopp jag kunde tävla i, the bugg strikes again. Suck! Men det var rikigt kul och fick några bra tider faktiskt :3
Är det inte bitchblickarN själv?

Sprang på löpbandet hos Steve tills Ember ramlade och slog sig, han hade inte så värst bra kondis lillplutten </3
Jag och Oliv trying to få Opal att glömma sin rädsla för Eld

Sen försökte jag få Opal (Olivas häst för er som ville veta) att sluta vara rädd för Damascusgruvan. Dock smittade Opal av sig på Ember och en bit utanför Damascusgruvan kunde sedan folk skåda en avkastad Siri Moonbear. Vilken skandal!
What? Nej det är inte jag xD

Sen så var jag i VG och fick en plötsslig snilleblixt. Jag skulle försöka mig på tankeläsning! Jag började försiktigt på Alex. Det jag såg var vidrigt. Jag hade såklart min hjärnkamera redo som fotade det vidriga. Vill ni se? Klart ni vill :D
Hon är under din säng inatt .D
 

GÅD championatet

Medans alla andra körde GÅD Championatet första testrundan så klippte jag till bilderna på kläderna x.x Kul...

 
EDIT: Missade två plagg så här kommer dom
 
 
 
Jag gillar dessa kläder :) Regnjackan är min favorit även om den aldrig skulle passa mig xD

Nytt championat i Gyllenåsarnas dal!

2013-02-27

Hejsan!
Det är dags för ett nytt championat!

Nytt championat:
- I denna veckas uppdatering flyttar championatet till Gyllenåsarnas dal där en ny utmanande bana väntar! Vi önskar alla våra skickliga ryttare lycka till, och till er som har missat Championatet i Moorland, oroa er inte, det kommer tillbaka!


Den nya utmanande tävlingen!

Nya kläder:
- Nya fina tröjor har kommit till Silverglades hästsportcenter!

Vänliga hälsningar,
Star Stable-gänget
 
 
Är de nya kläderna snygga blir det ett bra, och det är väl kul med ett nytt championat...
Att alla som är SR inte kan vara med i GÅD Championatet, vi har ju ändå betalat för spelet så att medarbetarna får löner, så det får en liten diss av mig. Såklart väntar jag på hästuppdateringen, den borde komma snart ;/ 
 
Mina Tankar: Det känns som om Star Stable-teamet sitter och håller på de stora uppdateringarna (Jorvikstall delen av ön + hästfunktionen) och bara plikttroget trycker fram små onsdagsuppdateringar. Jag tycker att de istället kan fastställa ett releasedatum så behöver de inte göra oss besvikna varje onsdag
 
Betyg: 4/10, en liten uppdatering och nästan inget jag kan njuta av
Glöm nu inte att Championatfotograferingarna kommer upphöra, jag har ju inte tillgång till GåD
 

Servern är nere nu c:

Då var servern nere, tror den varit det sedan 10 :P

Vet inte hur jag ska fördriva tiden nu då xD Ska nog köpa lite hö åt mina marsvin och köpa pyttipanna att äta. Ehh... Det hade inget med Star Stable att göra xD Har uppdaterat hela min dator nu, hoppas jag kan spela StarStable bättre nu :D

Uppdatering

Har gjort klart alla gula så jag loggade ut och installerade nya pluginet även om det var svårt, min dator är ju lite udda xc Pluginet fanns alltså inte på tillägg för mig, jag har ju Chrome. J**** skit. Men nu är det fixat, ska ta en liten paus och ta det lugnt tills uppdateringen är färdig ;D 
"klädde" ut mig till en DCare och jobbade undercover för Avanlon it was scary

Var mest i Valedale idag, galopperade förbi Firgrove en gång när jag skulle till FP x)

AHHH 8D

Onsdag igen då :D
Ja, vad vill du?
 
Jag hoppas på att hästarna kommer och att det ska vara billiga (xD) men jag blir glad även om de inte är billiga bara de kommer. Är heltaggad varje onsdag haha! Sen hoppas jag på ett fint brunt westernträns, saknar verkligen det just nu :/ 
Sen vill jag kunna gå ut ur hemstallet utan hästen. man vill ju kunna jogga utan att oroa sig över att hästen rymmer xP Skämt åsido hade det faktiskt varit kul, eller vad tycker ni
Ett nytt lopp hade varit kul också, kanske något till i Hollow Woods, finns så många fina stockar där som man skulle kunna göra en bana av :3
Uppdrag till huvudstoryn skulle vara roligt också, även om jag inte skulle kunna göra dem
 
Det var väl allt jag tyckte idag, hästuppdateringen tack! Är så taggad på den :3 

Det här med bästisar

Bästisar är ett väldigt känsligt ämne, för det betyder att du är bättre än alla mina andra vänner och vi är ett team, det är du & jag mot världen. Typ. Jag tycker att vänskapen ska övergå till bästiskap av sig själv, det ska inte vara påtvingat. För mig (observeraMIG) är ens bästis något som vet allt om en, både bra saker och dåliga saker, och ändå accepterar en för den man är. 
För att ta mig och Anna som exempel: Jag och Anna träffades genom ett annat hästspel, Howrse, där vi blev bra vänner då vi spelade Minecraft tillsammans några gånger. Jag och Anna addade varandra på Instagram och KIK, lärde känna varandra... Men på Howrse är det svårt att bli riktigt bra vänner och vi båda blev oaktiva och "tappade bort varandra". Jag började spela Star Stable igen lite mer då jag tröttnade på Howrse. Av en helt otrolig slump så hade Anna också skaffat Star Stable och hade hamnat i samma klubb som jag, Jorvik Riders Company Vi lärde känna varandra bättre och bättre då den chatten var mycket bättre trots cencuren. Anna vet allt om mig och vi är precis som männsikor som mött varandra på riktigt. Vi har varandras KIK, Instagram och Skype. [hoppas jag mindes allt rätt nu och inte skrev fel ngnstans xD]
För att återgå till det jag pratade om, så har jag och Anna blivit bästisar, jag litar på henne till 100% för att jag vet att jag kan göra det efter som vi känt varandra såpass länge (6 månader om man räknar med howrse ;D) 
 
För mig är alltså en bästis en person man kan lite på till 100% i alla lägen, även om resten av värlen är emot en
 
Sen har jag ju såklart mina nära vänner, som också är som bästisar c: ♥ Dock känner jag dem inte i irl på samma sätt c:
 
Då vill jag passa på att hälsa till dom jag har känt längst på StarStable och som fortfarande är mina vänner :) ♥
Anna Waterdawn 
Olivia Faststone
Felicia Greenhill
Emily Goldnight
 
Detta var alltså de jag känt längst, bara för att just du inte är med betyder det inte att du är en väldigt bra vän till mig och att jag tycker om dig. 
 
 

 
Hoppas ingen blev sårad nu ;)
 
 
 

Nattens bilder <3

Gillar skymningen på SSO men är lite mörkrädd inte så förtjust i natten... Dock tog jag lite fina bilder 8v
 
Flygningsträning med Ember
Värmer upp med att sväva lätt, inget problem 8)
Sen sprang jag omkring lite över marken där det bara var någon meter till marken 8v
Och sen flög jag då

OBS! flumm, prova inte hemma
Photoshoot
Älskar den här positionen ♥ Iaf på hästen... xD
Min dryga blick kan man igga xP 
 

MLC bilderna

Lite sent nu kanske men BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG.
För alla som frågat mig hur det ser ut när alla kommer till första stupet...
Skulle ju då fota Olivia men hon kom mitt i smeten :/
Här ser man en skymt av Olivia och Opal och en skymt av Anna och Storm  ((även lite av Lisa))
Det är här en bild som jag bara gillar, det blev bra :v
Ä L S K A R denna bild 8D Förklarar längre ner i inlägget varför 8)
En "fortsättning" på förra bilden, man ser tex att hon som hoppade failade osv :3
Fick en sådan här på Olivia också men den raderades ;_;
Så här kommer den på Olivia, asså suck ;__; Ska fortsätta försöka dock :D

Då kanske jag kan ta lite snabbt varför jag älskar bilden där uppe då c:Vi tar en punktlista på det va? :D
  • En häst som har påbörjat ett hopp, älskar ställningen
  • I bakrunden ser man två fuxar/isabellar(?). Det ser ut som den ena vägrar gå upp på plattan vilket ser jättecoolt ut och den andra springer förbi vilket gör att det ser realistiskt ut 8)
  • Den mörkbruna hästen till vänster som ska springa nedåt. Ser ut som den kastar sig för något och hon tappar tyglarna. 
  • Bilden ser realistisk ut, inga som springer in i varandra och så :)
Så thats whyAlla håller med om att den e fin, okok?!
 
 

Min dag :3

Jag loggade in först vid ett/halv två, och då gjorde jag uppdrag och Alex (Alexandra) hjälpte mig :3
Jag och Alex :3

Sen så hjälpte Alex en tjej med att hitta stjärnor och jag gjorde de blåa som fanns, inte många idag D:
Trallar runt...
...och tar fina bilder :D

Sen tränade jag och Ember lite Sliding Stop, det var väldigt enkelt xD
Hehe... Har inte världens bästa sits...

Sen så busade han lite när jag red mot Moorland, bockade och en gång så försökte han rulla sig. Galning!
Här lägger han sig ner O-O
 
Sen var jag med ANNA :D Vi hade vår fina outfit som är  v å r outfit, don't touch
Ja tränset är nytt, köpte det ;D
 
 
 

Socialt desperat

;___;

Sprang runt i Moorland och letade efter någon som ville vara med mig. Ingen svarade. Tillslut, efter många om och men, hittade jag 2 tjejer som bjöd in mig i sin grupp. Vi tävlade lite men sen lämnade båda mig ;___;
Här är dom c:
Väntar på att de ska komma i mål cx

Sen stack jag till FP, men där var det folktomt. Så jag tittade lite i globalchatten och på djuren i djuraffären. Sen så hittade jag en grupp som skulle på uteritt så jag hängde med.
 
Och såklart... den obligatoriska korvgrillningen
Ser ut som en hamster x'D

Sen badade jag lite eftersom någon skulle sköta sin häst c:
8D

Och sen hade jag tråkigt så jag... skrev lite på olika bilder xD
hundögon 8D
Mobba dem inte xD
Soo thats why Ember alltid ser ut på samma sätt 8)
Mobba inte vingarna ;__;
Thea med sitt Emosmink c8<
 

Gröna Vattenfall

Jag tycker att de ser bra ut på avstånd. Kom man för nära fanns det äckliga ångor ;__; Sen har jag gjort de blåa uppdragen som fanns, klagat en massa i globalchatten och tagit några bilder :D
Jag badade här igår natt 0.0

Först var jag vid valedale sjön och letade efter föroreningar. Det var äckligt men jag hittade ingenting. Sen drog jag till Elizabeth som hänvisade till Avalon. Han som sa ":O" Everybody knows about him, right?! 
Jag tror han har nackspärr, stackarn :/

Han sa att jag skulle tillbaka till Elizabeth, som pratade lite om Dark Core i dont like them. Så jag sprang tillbaka till Avalon som sa åt mig att ta prover på vattenfallet. Det kan tyckas enkelt men både jag och min pålle äcklades av de vidriga ångorna D:< 
Kräkångor?!

Sen så skulle jag då prata med Avalon igen! Men han var mystiskt försvunnen. Jag tittade runt husknuten och vad fick jag se?! Jo en Avalon som i sakta mak gled iväg från mig ._.
Han stannade inte xD

Jag red upp och tog prover på vattenfallet vid Valedalesjön också, och nu ska Avalon analysera elr vad han sa. Så jag började göra blåa, vilket var mycket jobbigt och jag klagade i globalchatten hela tiden ;D
Håll koll på ungarna Birdie ;__;

Sen letade jag stjärnstenar åt Mario, och det är inte värt det!
Jag vill ha med JS >:D

Och så för att avsluta, en fin bild på mig och ett grönt vattenfall 8D
Its a dålig bild xD

Depp

ÅH ÅH jag hatar känslan man har när man håller på att glida ifrån någon. Och jag försöker att inte glida iväg men ändå så känns det som det händer ändå. Och det är antagligen bara jag som upplever det så ;___;
Jag var tvungen att blanda in lite känslor i bloggen för jag kan inte prata med någon

Moorlands Championat 20.00

Hon som jag skulle fota loggade aldrig in så det blev lite andra bilder istället (:
Två bilder på Anna 8D
Lite allmän bild 8v
Jag känner mig mäktig :v Me gusta 8D
 

Och så sex bilder som verkligen symboliserar mitt ordspråk "Skam den som ger sig"
Hon kommer och hästen vägrar
Lets try again!
Tyvärr verkar hästen inte hoppkunnig xD
Så nära!
Nästan!
Vi testar den här vägen istället :D

I like them c: Och så här vi... dumdumdumdum... DAGENS TYGELFAIL!
Tyglarna hängde inte med x'D

Blev inga failbilder :c

...FÖR SSO LAGGADE UPP IGEN ;____;
 
Blev dessutom bara en bild på Oliv :c Och den blev inte ens bra ;___; Jag är så ledsen D:
The one and only... ;___;

Ja, nu kommer jag inte ens in på SSO. BLÖÖÖ!

D:<

Idag tog Felix SR slut. Jag beklagar sorgen. Men vi trallade runt i ML och FP och försökte ta oss så nära SGB som möjligt. Det funkade ganska bra
Min hälsning till Olivia c:<
Så hittade vi Felix i en buske xD 
Det blev en fin liten familjetur

Anna joinade när vi skulle till FP; min kompanjon 8D 
Fick en fin close-up på Annas feja och nya hår, det är platinablont 8D

Sagt blev gjort och vi tävlade 2 ggr. Dock failade jag båda xD
I SEE YOU!
 

BILDBOMB: Min dag

18.00 Championatet

Eftersom jag inte kan vara med...

Disco med Anna 
I got them mooves 8D
Korvgrillning och Bad
Ja jag hade buggat upp spelet, klockan var egentligen 2 c:
Muppade ben?! o.o
Vi drog till TK
Och badade, såklart

LIFETIME

Anna blev ju lifetime för bara någon timme sedan 8) Jag höll i vigseln och Felix var vittne
Sen stängde hon av medvetandet för att köpa lifetime
Yeah, Anna, här är vad du missade xD

Oh herre :')

Mer failbilder xD
Långa tyglar 0.0
Hej Adriana :D

Sen fick jag 2 fina bilder på Felix 8D
 
Och så en bild på Ember som jag ställe [störande nog] precis framför stupet 8D
Gulligt :D

Och så två bilder innan man kom i mål 8)
Heja heja!
HAHAHA Amanda du är inuti Lucy xD

Buhuuuu ;___;

 
Varje. Jäkla. MLC. Numera
Alla loggade ut ;___;

Och så då de 2 bra bilder jag lyckades ta xD
Vid Pole-bendingen
Första stupet 8v Jag lider med dig Johanna Sandstorm xD

Händelserikt dygn

Okej xD 
Jag tog nog inga bilder igår om jag minns rätt, vilket jag gör 8v
Det började med att jag, Felix och Em tränade inför hopptävlingen som var idag, det gick bra på slutet xP
Sen var klockan halv ett men jag drog till Café Pinta ändå för det var final i danstävlingen. Där mötte jag min gud (sashastarforce.blogg.se) som också gör fågelsmilysar 8v Klockan 3 typ gav de två finalisterna upp. Sash och Ruth hade satsat cash och var väldigt besvikna. 
Jag förföljde Sash till Firgrove där Sash visade mig och Sofie (tror jag hon hette...) ett superkul bugg 8D Sen visade hon oss hur man kom ner i bottenplanet på en lada, men då var klockan typ fyra så då lade vi oss xD
 
Idag vann jag tidshoppningen med klubben, men mer om det senare xD

Nattritt 8D

Är med alla möjliga trevliga typer, hej hej om ni läser :D

Sportlov :D

Men först ska jag ha två prov ._.
Så. Jag gjorde alla uppdrag på morgonen+blåa. Jag tog lite bilder medans jag gjorde uppdraget för att bota Summerbreeze
In till SGB för att prata med veterinären...
Hittade det gyllene äpplet ganska snabbt 8D
Galopperade längst hela Silversongstigen eftersom det inte är några hinder där...
...med några undantag såklart ☺

Hehe...

Eftersom jag inte bloggade igår kommer gårdagens bilder. Först så gick jag på möte med druiderna, fnissade lite i hemlighet och undrade när jag skulle få bli en soulrider på riktigt, men det viktigaste var att jag frågade om Justin
HAHAHAHA förlåt men HAHAHAHAHAHAHA
Justin ;___;

Sen filmade jag när jag hämtade Tin-Can för att bevisa för min lillasyster att jag kan prata med hästar, olyckligtvis trodde hon mig inte xD 
Fina kläder jag har not

Sen var det teori på ridningen och sen drog jag hem igen, och körde MLC klockan 20.00. Jag failade på ett hinder på slutet och hon som vann tog på sig all ära (-__-) Jag vart nog lite dryg mot henne men sån är jag c:<
JUST DET! MAN KAN INTE GÖRA SURA SMILYSAR LÄNGRE!

Det upptäckte jag och Anna när jag stalkade henne. Hon skulle tydligen träffa Mirre (moonbell.blogg.se) och Sofie (en från deras klubb) så vi flummade lite allmänt och jag ska gå på deras klubbfest 21.00 idag, då har JRC ridläger slutat för dagen också :) 
Hehe min dator gör sånt här ibland... xD

Sen såg jag någon som körde lite voltige och stannade och kollade (detta var innan jag började stalka anna dock xD)
Ett under att hon är kvar i sadeln...
 

Badning i TK

Jag vann i båda MCna, awsome 8D Dock hade jag mest tur men det bortser vi ifrån. 
Hej Anna 8D

Efter senaste MLC badade jag, Anna och Em. Det var längesedan jag badade med Anna och Ember har längtat
Lite rolig bild bara xD
Em håll hästen i styr xD
Random bilder xD
Hejsan :D
 
Så... Nu längtar jag bara efter sportlovet som börjar på fredag, äntligen
 

Uppdragen idag (:

 
Lämmeltåg 
AHAHAHAHA...
Man ska ju inte se häxor i ögonen...

Onsdag (:


Jag hoppas som vanligt på hästarna 8)
 
 
 

Dålig dag :/

Jag har haft en dålig dag. Halvdålig. Jag missade MC D: Och jag hade något virus och fick ta piller. Ingen gillar piller xD Dessutom ska Anna byta klubb vilket betyder att VI INTE KOMMER HA LIKA ENKELT ATT HÅLLA KONTAKTEN. Trots alla dessa motgångar blev jag klubbledare idag. YAY! ☺
KOLLA KOLLA KOLLA!

Sen så red jag runt lite på Everwindängarna och hade kul (: 
Full fart framåt!
Skutt!
Känner att mina ben slängs omkring lite...

Öh ja... Det blev såklart några boksprång. Om man betraktar bilderna lite extra förstår man varför jag har ganska ont just nu xD Jag ska inte rida ut med Westernsadel igen! Imorgon kommer jag nog vara inne längre än idag, har bara 2 läxor då c:
I like this pic 8D

Funderar på att göra en serie/historia... Hmmm...

Orättvisor i denna värld

Jag gillar inte att tävla för jag förlorar väldigt ofta. Och jag gillar inte at förlora. Jag brukar vinna 18.00 gruppen. Tyvärr visade sig att Anna också ville vinna och med hennes fina utrustning och höga level var det tyvärr omöjligt för mina önskningar att uppfyllas. Jag kom tvåa.
Så jag njöt av utsikten på Lejonklippan 

Sen fortsatte jag med skattjakten. IMORGON FÅR JAG MIN WESTERNHATT!
Jag har en ny förmåga att prata med icke levande föremål...

Och här kommer en liten hämd för Annas vinst (:k)
MOHAHAHAHA
 

WHOOP WHOOP

Nej jag vann inte MLC Moorlands Championat.

MEN en viss Emberknight blev i lvl 15, jaa då 8D
Sådeså!
Nu skall jag låta Ember vila och imorgon ska vi FIRA!!! Det blir nog mellan 18.00 och 20.00, plötsligt fick jag massa fritid ;D 
Dock ska jag plugga imorgon så det blir ju den tiden, lite synd. Dessutom har mobilen gått sönder :c 
 
Men men, vad gjorde jag och Anna efter att ha skrämt folk? Jo, hennes lillasyster Lisa Winterstorm på Frostmane joinade och vi gick till Lejonklippan. Den är döpt till det av migJag tycker Ember är finare än Frost vad folk än säger xD Jag vet inte vart Anna försvann på bilden nedan, hon vart väl kvar i slottet haha!
Kolla på Embers stiliga hållning ;D
PS! Annas nya blogg(<-klickbar länk)! DS

Vi chillar c:

Vi är lite badass idag xD jag och anna alltså Så här kommer mina bilder hittills it's not over yet

Vi e BADASS 8D
 

Godnatt

Jag har tappat bort Ember inte mer än 3 gånger. Första gången landade han vid Loretta och mina trogna vänner hjäpte mig att hitta honom. Andra gången flög han från ML till Vingården där jag hittade honom 6 min före MC. Och nu efter MC försvann han spårlöst när jag skulle köpa honom lite hö. Jag spanade upp mot himlen och såg en häst mystiskt lik Ember studsa iväg mot Jaspers gård... Ännu är han inte funnen... hmmm...
I miss you D:

Mohahah jag är ett spöke

Jag bestämde mig för att gå till ett ställe Eli tipsat om; över Damascusgruvan. Jag hade inget bättre för mig och trallade bara runt. Sååå för att komma till saken hittade jag dit efter många om och men. Det var riktigt fint och jag bestämde mig för att först och främst njuta av utsikten. Yep.
Fin utsikt

Sen tänkte jag testa underlaget. Då upptäcke jag att stället var en dödsfälla! Om man galopperar över ängen kommer man falla ner genom gräset. YES ITS TRUE! Bevisen:
Hejhej snygging

Efter ett tag kom en total främling, Tove Goldforce, och joinade. Vi hade kul ett tag men när vi båda fastnade i väggen fick folk lov att rädda oss. Ember fick inga bestående men efter detta.
Veronica What?! Nej Hermelin c:

Då kan jag passa på att presentera Hermelin. Även kallad Her. Jag heter så på howrse. Jag har också 0% fantasi. Därför heter hon Hermelin. Men hon är inte av den rasen. Jaja

Longering

Jag och Anna bestämde oss för att longera våra trötta hästar
Lite skritt...
Ännu mer trav 8)
Smack smack
Jag provade sitta upp... Ramlade av xD
Tänkte testa barbackahoppning. Som alla ser föll jag av

Partaj

Mitt å Annas hemliga place 8D

Yeah. Den store skylten har lovat hos hästar. Inte som mat dock. Utan livs levande hästar. Yaaaay 8D
Och så fina partybilder (:
 

Men HALLÅ D;

Well hi there (:

Tävlade mot lvl 15 hästar, och Ember är bara en fjårtizzzz D: Men jag kom fyra, nöjd med tanke på att jag failade 2 ggr (:

I Ridhuset

Tog lite bilder på Anna i ridhuset nyss c: 
Endast Anna får använda dessa!

Vinst i MC :D

Som gav mig tillbaka lusten att blogga c:
Där vare fullt

Det var lite kaos utanför GåD där DBC, DS, SP och en till klubb skulle ha maraton. JRC var inte med, men Olivia försökte få mig att springa. Nepp, sånt gör jag inte xD Alla sprang sedan efter de 4 joggande, här kommer några fina bilder på det xD
 
Riktigt fina och okaoziga bilder. Jag gömde mig på rhtaket när jag insåg att medlemmarna ur DBC stirrade på mig och sedan anslöt jag mig till paraden 8)
 
Sen utdelade jag och Anna HEMLIGHETER I don't say a word. Och sedan dog vi inte i FP, men Anna ville inte hoppa ner efter mig och Oliv
Yeah

Jag orkar verkligen inte mer

Jag vann. Efter att ha haft så många porblem vann jag MC igen. Men DÅÅÅ laggar hela ss upp sig igen. Seriöst?!
 

Bild till headern


Disco nuråå 8)

Ser lite ninjig ut 8D

Är helt Forever Alone på discotet xD MC laggade så jag kom iväg 3 sek efter alla andra, men knep ändå en andraplats och det blev ett litet äpple för Ember c;

Emberknight

Namn: Jorvik's Emberknight
Smeknamn: Ember
Ålder: 9 år gammal
Färg: Fuxskäck
Ras: Jorviksfullblod
Mankhöjd: 155 cm
Info: Ember är egentligen ingen tävlingshäst, han har för mycket egen vilja. Helst skulle han plaska runt i vattnet vid Törneklipporna och hoppa över stockarna i Hollow Woods hela dagarna, helst tillsammans med sin bästis Stormwhisper. Dock kan man omvandla hans eviga energi till något användbart i tävlingsammanhang, och då går det bra. Men oftast gör det inte det. Ember är så lojal som en häst kan bli - tycker han om en biter han sig fast som en igel och släpper inte taget. När han har tråkigt, oftast på dressyrlektioner, kan han börja bocka och skena. Men han vill bara ha kul. Om han kunde tala skulle nog hans motto vara "Hakuna Matata" för det är så han lever. Lite hetsig, mycket humör och energi, den rätta hopptekniken och en stor dos med glädje gör honom till den perfekta hästen för mig (:

Officiell MC-fotograf c:

 Funderar på att varannan vecka fota vid ett MC per dag c: 
Bilderna får användas fritt sålänge du är med på den och hänvisar till mig som fotograf

Bilder på Anna i MC :3

Bestämde mig för att fota MCdeltagarna i full action :3 Här kommer bilderna Anna (Waterdawn) är med på :3
 
På de sista 2 bilderna syns hon lite i bakrunden xD

SÅ GULLIGT ♥

Det här så gulligt (:

Asså jag orkade inte presenten man fick av sin häst, sååå gulligt ♥
Han fick en liten Klementin av mig då :3
Kolla tröjan 8D

Onsdagsuppdateringen

Alla hjärtans dag!
2013-02-13

Hejsan!
Alla hjärtans dag är på intåg och våra kära Jorvik-bor känner att det är dags att lätta på hjärtat.

Nya uppdrag:
- Snart är det alla hjärtans dag! Prata med Derek, brevbäraren i Silvergladebyn och se om du kan hjälpa till med utdelning av alla kärleksbrev!


Alla hjärtans dag!

Nya kläder:
- Nya t-shirts har kommit till klädshoppen i Vingården!

Hästmat:
- Du kan nu mata din häst med klementiner! Klementiner är vitaminrik och nyttig mat till din häst!
Extra uppdrag är alltid kul ;) Och Klementiner var kul c:
Jag gillade inte t-shirtsen som inte hade kärlekstema (?)

Onsdagsuppdateringen

Alla hjärtans dag!
2013-02-13

Hejsan!
Alla hjärtans dag är på intåg och våra kära Jorvik-bor känner att det är dags att lätta på hjärtat.

Nya uppdrag:
- Snart är det alla hjärtans dag! Prata med Derek, brevbäraren i Silvergladebyn och se om du kan hjälpa till med utdelning av alla kärleksbrev!


Alla hjärtans dag!

Nya kläder:
- Nya t-shirts har kommit till klädshoppen i Vingården!

Hästmat:
- Du kan nu mata din häst med klementiner! Klementiner är vitaminrik och nyttig mat till din häst!
Extra uppdrag är alltid kul ;) Och Klementiner var kul c:
Jag gillade inte t-shirtsen som inte hade kärlekstema (?)

Onsdag idag :)

 
Jag hoppas på hästuppdateringen och ett snyggt brunt westernträns o.O

Fler hästar

Eftersom det är onsdag imorgon kan vi alla hoppas på HÄSTFUNKTIONEN. För alla som inte vet eller hittat info om detta länkar jag till inlägget här. Jag skriver även av intervjun nedan, om länken inte skulle fungera.


Hej Marcus! Berätta lite om dig och ditt jobb.
- Jag är Game Director och är den som bland annat har bäst koll på stallen på Jorvik. Jag har jobbat med Star Stable sen allra första början!

Vad är det som just nu händer med alla stallen på Jorvik?
- Vi förbereder för den dagen att man ska kunna ha flera egna hästar i Star Stable. Det som kommer märkast mest av allt just nu är att alla stall har uppgraderats och hela funktionen för hur ditt hemstall fungerar har ändrats en hel del. Steves bondgård och Fort Pinta har fått helt nya stall.

På vilket sätt har funktionen för hemstallet ändrats?
- När du går in i ditt hemstall kommer du vara ensam där inne och kan inte se de andra spelarna och du kan ostört pyssla med dina förvaringsutrymmen, och sedan även kunna ta hand om dina hästar när den funktionen är introducerad i framtiden. För att komma åt sin sadelkammare med alla kläder och utrustning måste du rida till ditt hemstall. Självklart kommer man kunna byta hemstall när man vill men det kommer att kosta 25 Star Coins.



Varför behöver det kosta att byta hemstall?
- Jag tror att det är viktigt att känna en tillhörighet med stallet och området som man har valt att ha som sitt hem. Om man flyttar hela tiden känns det aldrig som hemma och dessutom finns det transporter som man kan använda. Det är dyrt och krångligt att flytta i verkligheten och det illustreras nu även i spelet genom att det kostar lite att göra det. Att känna en tillhörighet till ett stall är viktigare och roligare för spelet.

En fråga som alla säkert undrar nu; När kommer funktionen för att kunna ha fler hästar och hur ska den fungera?
- Vi förstår att alla längtar efter detta, det gör vi med, och hela teamet jobbar för fullt med den funktionen. Vi har ännu inget releasedatum för när det är klart, men det kommer högst troligen ske tidigt under nästa år.

Kommer hästarna finnas i en affär?
- Som funktionen är planerad just nu kommer spelarna besöka olika hästmarknader så att man kan se hästen ordentligt innan man bestämmer sig. När man väl har valt ut sin nya häst kommer den transporteras direkt till ens hemstall, om man har lediga spiltor.

För att komma åt sin nya häst måste man alltså resa till sitt hemstall och hämta den?
- Det är helt korrekt. Man kan ringa ett upphämtningssamtal så kommer man omedelbart till sitt hemstall.

Hur fungerar det med hästarnas utrustning, XP och välbefinnande?
- Varje häst blir unik och du måste ta hand om den separat. Detsamma gäller hästarnas level (XP). Man måste alltså tävla med alla sina hästar för att levla upp dem. Du kommer med andra ord att kunna tävla i samma race fler gånger på samma dag med dina olika hästar. Det är mycket jobb med att ha hand om fler hästar, precis som i verkliga livet!

Spännande! Vi återkommer säkert till det här ämnet när det närmar sig release. Finns det något mer du kan berätta om vad som kommer hända på Jorvik den närmaste tiden?
- Det händer massvis hela tiden! Det är full fart. Förrutom våra veckouppdateringar som oftast innehåller en blandning av kläder, utrustning, nya race och uppdrag jobbar vi för fullt med nya funktioner och förbereder för att öppna nya områden. De områden som står på tur är Jorvikstallets område i landsdelarna söder om Silverglade och Den gömda dinosauriens dal… Men när dessa öppnas vet vi inte ännu. Vi förbereder också nya spännande spelfunktioner som kommer öka spelupplevelsen ytterligare för alla våra fantastiska spelare!

Tack för intervjun Marcus!
Tack själv!

Hoppas detta var till hjälp :)

Bildbomb 8D

Näe, men ska berätta lite om dagens träningspass. Bara lite uppvärmning för Embers ben, och kolla så han inte är hopprädd. Han var väldigt fin (:
Kort galopp (:

Sen skulle jag värma upp honom på utebanan utanför Vingården (: Först gick det bra men sen ville han galoppera fort och jag höll igen, så han började bocka D:
Gick fram i trav...
Fiin häst
Men EMBER!
Stop it!
Whoops
Där ramlade jag av...
Uppvärmning...
Vad gör han?!
Han ville inte.,.
Inte på de högre hindrena heller
Envishet lönar sig ;D Tillslut hoppade han (:
 

Större än mig

Jag sitter i stallet och bloggar, myysigt c: Emberknight verkar tillfreds med att jag är här också: Han är frisk ;D 
I skolan idag fick jag tid att tänka igenom saker och ting och kom fram till att jag blivit rejält intrasslad i alla mysterier på jorvik. Det är intriger, lögner, svek och sabotage. Det är så mycket större än bara jag, och jag har bara råkat hamna mitt i smeten. De enda jag kan lite på är mina närmaste vänner och Ember... Så aa, filosofsiri har vaknat xD
arkivbild xD

Ridlektion & gamla hoppbilder

Jag hade hopplektion ridlektion för Ab, Anna, Oliv och Felix idag, eftersom Ember var halt kunde jag ju inte vara med själv. Jag vet inte vad dom tycker, men jag tycker det gick hyfsat bra. Iallafall om man tänker sig att det var första gången jag var ridlärare xD 
 
Ember verkar bättre, han haltar inte längre och benet är normal tempratur. Ska bara till veterinären imorgon för en sista koll. Då kan vi hoppa igen! Och göra allt annat vi tycker är roligt xD
Och så de gamla  hoppbilderna från igårkväll. De är helt failade, men varsågoda...
Emberknights springstil efter hindret.,. xD JAG ORKAR INTE xD'
Man tappar ju tyglarna... xD

Vart visst bara två bilder, vet inte vart de andra tog vägen xD Sov gott!

Kvällspromenad

Eftersom Ember är halt blev det överanvändning av transporten xD Dock jag en promenad från Vingården till Moorlandstallet med Anna och hennes Storm c: Det gick lugnt förutom i nerförsbacken mot MLstallet, där blev det lite sken xD Men Ember tog ingen skada :3 Sen prejade typ 3 pers oss intill stallet, ser er för! xD

OMG WHY

Tur i oturen kan man säga. Varför? Undrar alla utom Olivia nu. Jo, för Ember är halt. 
Han missbedömde avståndet till ett hinder och krashade in i det. Hoppas han inte får hoppfobi nu igen! Men jaja, så jag kände att det var ngt fel på hans skritt och drog direkt till veterinären. Han var mycket riktigt halt, men han är frisk imorgon om jag låter honom ta det lugnt idag. Men som ni vet har han missbedömt många avstånd på senaste tiden så jag bad veterinären kolla upp hans ögon också. Hon hittade en lite grusbit i hans öga som satt så bra till att hon kunde få ut den utan operation. Därför har han alltså missbedömt avstånd på senaste tiden :/  
Nu står han i hemstallet och tar det lugnt med benskydden på, så han inte skadar sig. Ska kanske skritta till stranden sen så han får skölja benen - men ingen galopp

Vägring

Innan Ember krashade hade vi givetvis lite hoppträning, men han vägrade eller rev för det mesta :/
Hupp! Inte bra!
Kolla vänster bak D: Han släpar den i marken...
Tar det lugnt i boxen c:

Sovmorgon

Jag har aktivitetsdag sovmorgon så jag gjorde mina uppdrag nu på morgonen. Alex, kompisen jag träffade igår, pratade om att jag ska möta druiderna. Låter spännande :P Jag vet inte om Emberknight kommer tycka om dem eller inte, vi var ju i Valedale nu nyss och bekantade oss med omgivningarna och han kändes stel och på sin vakt. Sen visade en snäll person mig paddocken, men Ember ogillade den trots att jag älskade den. Vi får väl fortsätta träna i paddocken utanför Vingården, suck
Jag glömde ta bort globalchatten ;___; Och när jag fotade kom texten upp, annars skulle det blivit en snygg bild c:

Ja, jag kommer inte spoila för er som gjort uppdraget om vad som kommer hända, men man kan ju gissa lite om man tittar på bilden sorry för texten... Så jaja, det var lite fail men INGEN får spoila för mig vad som händer imorgon..! Okej? 
Fortfarande helt förtvivlad över Justin... Jag minns att Embers hovar missade båten med någon millimeter innan vi ramlade i vattnet. Och Samine skrattade... Crying over hereMen jag undrar vad som hänt mellan Justin och Loretta, ehehe de var väl tsm förut? xD

Ett svårt beslut

Alltså ush för Embers nya ovana. Att stanna lite när som helst. Detta gör att vi inte kan slå våra rekord eller ens komma i mål på MC. Därför har jag valt att inte tävla MC förren jag och Ember tränat bort detta. Så nu till något ännu värre; Justin lämnade mig! Justin Moorland alltså. Han drog med Samine. Och medans det var bråttom så rymde hästarna på Vingården och jag var tvungen att hjälpa till. Oh noooooo
Håll koll på hästarna bättre! Ni kan te.x stänga stalldörren xP

Sen saknar jag redan helgen, trots Embers nya ovana. Jag fick chansen att vara med mina helgkompisar kompisar jag bara ser på helgen och såklart att dansa! Jag har tränat mycket också, men Ember är fortfarande lite dålig på avstånd. Så veckan kommer väl gå åt att träna, längta efter Justin och jag hoppas att hästuppdateringen kommer på onsdag 8D
Mitt ansiktsuttryck...

Panikar

Jag kastas ut ur spelet, och när jag loggar in är jag Katelyn Nightfall. Helt förvirrad. Efter bara några sekunder kastas jag ut ur spelet igen och nu kmr jag inte in D:

Men EMBER då..!

Ja...

Jag var helt ofarligt på väg mot Steve's. Då kommer en lila bil från ingenstans och börjar tuta som f*n... Emberknight kastar sig iväg, skenar över hela Everwindfälten, in i Hollow Woods, upp för ett berg och så hamnade vi här xP Duktigt
 

Varför så trögt?

Nu kan jag inte vara inne på SSO igen, sååå störande! Jag håller just nu på med en shoppinglista, men den kan ju inte bli klar nu ._. 
Några riktigt gamla bilder

Jag vill ha hästfunktionen på onsdag xP

Godmorgon

Var uppe och tog lite bilder xP Inte så fina men jag vaknade lite för tidigt ._.
Morgonstund har guld i mun

Inte sant? Nu ska jag sova  haha! Jag gjorde ett uppdrag och börjar bli orolig för 2 saker: 1. Jag fick inte min veckopeng och 2. Anna säger att man får massa uppdrag någon dag - men den dagen kommer aldrig och jag kan inte köpt SR för mer än 3 dagar efter henne o.O 
 

Discokväll med tjejerna :)

Vi lekte hardcore på ridhustaket xD

Nu har jag haft en superbra kväll med alla mina vänner på SS :) De flesta loggade efter hand, men jaja xD

Fatal Error

Jag föll från toppen där uppe och KLARADE mig o.O

SS crashade nyss och nu får jag inte upp det igen D: 
Jag skulle iallafall ta en stjärna i Valedale, eller rättare sagt över Valedale. I vilket fall så missbedömde Ember avståndet och vi föll. Jag trodde jag skulle dö, men både jag och Ember lyckades ta oss upp på en sten intill vattenfallet. Puh! Sen fick några från hemstallet komma och hämta hem oss - först med transport[fail] båt och sedan med bil. Så nu får Ember ta det lugnt tills SS funkar igen D:

Väderkvarnstävlingen

Mitt favvorace [jag failade ett par gånger xD]

Provade att köra Väderkvarnstälvlingen i westernoutfit, det är ju massa westergrejer där med, har ni tänkt på det? Ember har blivit modigare, snabbare och smidigare. Nu är han i lvl 9, när kommer han sluta levla?! Snart är han väl i level 14 x) Jag pratade lite med hon som är skötare i vingården, jag hjälper ju mer än gärna till där numera c: Hon svamlade om att hon skött Ember förut, wierdo? Iallafall var det så och hon hade visst tyckt om honom, men när jag hittade honom hade han fått stå i ett halvår... Duktig skötare

Hoppning i ridhuset

Lite fina hoppbilder c:

Han är lite jobbig med avstånden, det var ju ett tag sedan han hoppade. Som ni ser på första bilden hoppar han av för tidigt, men han crashar ju inte iallafall. Älskar hans avstamp, man ser ju på honom att han är född för att hoppa. Innan olyckan var han nämligen en bra hopphäst. Jag hoppas att jag kan hitta tillbaka till den Emberknight, men jag får inte glömma western och terräng. Felix om du läser detta; kan vi träna barrel race imorgon? Men jag har tillgång till bättre dressyrbanor nu också, så där kommer jag träna också. För att bygga upp musklerna.

Outfits

Badoutfit

Den första outfiten, vad tycks? Jag hade modellfoto i hemstallet, Ember känner sig så bekväm där numera, han är så glad med Storm där! I Fort Pinta var han lite ensam i utestallet, och behövde täcke på nätterna, men här är det varmt och han har sällskap. 
Lille Maxi i väskan 

Jag har bara tillfört ridbyxorna och handskarna 8)
Ny skjorta och nya ridbyxor hehe c8 
Lite hoppbilder (:

Justin Moorland hjälpte verkligen mig och Ember, han visade att Ember varit med om en olycka somn unghäst och var därför rädd för att hoppa. Jag känner mig så dum. Men vi lyckades få honom att hoppa och jag är så glad 8D Nu kan vi äntligen köra riktig terräng, happy happy

Läsarfråga :3

Hur tror NI hästuppdateringen kommer funka?

Själv tror jag att det kommer finnas hästar som redan har en färg som man får döpa... :3 Lite trist om de redan hade namn lixom...



Star Rider

Nu är man starrider, toppen!
Nu saknas bara hästuppdateringen, kul! Saknar redan hästen jag aldrig ägt!
Har köpt massa nya kläder, och en hund. Men mer om det i morgon, har inte tid att dra ut på det här inlägget xP
Innan man va SR idag

Direkt efter uppdateringen var klar checkade jag allt c8 Ingen kunde göra uppdraen typ, globalchatten exploderade? xD Game Master fick checka in, såg 2 stycken, Elise och Heather (:
Gruppbild (: Några av mina närmaste vänner på hela ss; Felix, Anna, Selena och Eli (: Men det är många fler, bland annat Em, Oliv och Emilia (:

Jag blev ju då SR och gud vad jag shoppade. Ny hund, nytt hemstall, vingården, nya kläder men ingen ny utrustning till Ember, han levlade bara till lvl 8 och jag till lvl 5 (: Jag och Anna är roomies, vi bor i vingården för alla som är intresserade xD Och juste, Justin har lovat att hjälpa mig få Ember att hoppa. Spännande! Ska vi se om vi tillsammans kan få bort hans skräck att lämna marken 8)
Och tillslut då Ember och Storm... Best Friends Forever [detsamma gäller mig och Anna]
 
 
 

Westernsadel

Vi kan börja börja med att jag fick min westernsadeln till slut c:Happyface over here :D
 
Westernträning med Josh. NOTERA nya sadeln ;D
Träning suck suck xP
Sadel 8D
 
 
Så, jag älskar den. Den passar helt underbart på Ember och nu är han helt invand i westernsetet. När han får på sig det så vet han att det är annorlunda träning på gång. Jag tränade i tk och på Josh's bana, jag trodde han skulle vara het vid tk men han var lugn och fin, känsligt och lättvänd. Han brukar inte vara såhär, han vet nog att jag är lite halvt nervös och ledsen, blev ju ingen hästuppdatering. Nervös är jag för att jag vill bli SR, mamma har sagt att jag kanske får SR ikväll :D 
 
Då till något annat. Om jag blir SR och hästfunktionen kommer, vilket den borde göra snart, början av nya året sa de ju! så kommer jag få köpa en väldigt speciell häst för mig..! Inte ZweetZilver, men hennes första föl. Jag vet inte såhär på rak arm vad hon heter, men ZweetZilver's ägare har sagt ja så nu saknas bara SR! c: Snälla mamma säg ja! 
Såhär såg ZweetZilver ut, jag har för mig att hennes föl är liknande c:
Vackraste stoet, saknar henne :D

Såklart har Ember en stor plats i mitt hjärta, han är ju min egna häst, men ZweetZilver lärde mig att rida och allt, ska bli kul att ha hennes dotter sen förhoppningsvis :) Inte hoppas för mycket nu Siri! Jag får inte bli för besiken om jag inte blir SR jag kommer bara gråta i flera dygn
 
 
 
 

Onsdagsuppdateringen



Bra!
Nya uppdrag och nya kläder, och att man kan levla hästen och gubben, men vissa har ju redan gjort det, lagg kanske?

Dåligt!
Alla väntar på hästuppdateringen. Kom igen nu SS!

Jag kommer börja med Onsdagsuppdateringen om jag blir SR, men jag tjuvstartar redan ;D


Om mina föräldrar säger nej nu kommer jag bli sjukt ledsen, har så höga förväntningar redan :/

Till Oliv ~ Opaltear



Vad tycker du? Jag är verkligen inte bra på stegrande hästar xP

Gissa vem som är lycklig?

Jag hoppas ju på hästuppdateringen och nu alldeles nyss frågade jag mina föräldrar om jag fick köpa SR för egna pengas och gissa vad?! Ikväll är jag antagligen SR :D

Andraplats :/

Gammal MC bild men i princip samma resultat
 

Ja... Vad ska man säga? Julia du är bättre än mig xD Men eftersom hon troligen ska köpa livstids SR [hehe vi blev vänner] så kommer hon förflyttas till en annan grupp. Jag kan klara de andra konkurrenterna ;) Imorgon blire westernsadeln!
 

AHHH!

Har rageattack just nu. Varför? Jo, för att en tjej i klubben kallade mig nybörjare och sen lämnade hon klubben. Sorry Felix och Oliv. Men aaa, för att jag inte var SR då -.- 
Vi pratade om vissa SRryttare, ABSOLUT INTE ALLA!

Så, är ganska pist of :c Men jag har tränat asmycket till MC 20.00, failade senaste gången och kom 4a -.- Om jag vill ha min westernsadel idag så är det en bra idé att vinna nu c8
 Haha Ember och hans tvilling Frostmane! :)
 
Jag uppdaterar mer efter 20.00 c:

Suck ._.

Jag kan inte göra headers D: Finns det någon där ute som har lust att göra en header åt mig hade det varit SUPERSNÄLLT ♥ Måtten till headern jag har nu är 950x350 c:
Bjuder på denna xP

Bättre kvalité?

Test test xD
Är den här av bättre kvalité?

Bättre bilder väntar c:

Ska downloada ett bättre bildprogram nu, så det blir bättre bildkvalité på väg c:
 
Han blev lite vild...
 
Jag tränar Western för Josh numera, mest pole bending såklart ;) Men jag ska börja träna själv på snabba svänger. Vem vet, det kanske går bättre i MC? Ja, så det kommer bli mycket western nu, vid sidan av terrängen. Det låter som om det kommer bli väldigt mycket men det tror jag inte :P 
 
Fixar med den nya headern nu oxå :D

Western

Jag är sjuk, så kan tillbringa dagen med att vänja Ember vid Westerntränset. Jag började med att värma upp i vanliga tränset, så att han blev mjuk och fin. Sedan satte jag av och tog på honom westerntränset c;
Han passar i Westerntränset 8D
 
I vilket fall som helst började jag longera honom. Först var han mjuk och fin, kastade bara med huvudet lite och försökte vänja sig. Men sedan... Oj oj oj, vilken tur att ingen annan tränade. Han började bocka, kasta sig hit och dit och ville absolut inte göra som jag. The typical Emberknight lixom. Det tog ett tag att lugna ner honom så nu ska jag hoppa upp i sadeln istället. Önska mig lycka till xD
Vildhäst xP

Till Felix ~ Dreamdancer



Vad tycker du? (:

Del 14 - Början på slutet

Jag gav hästarna mat, en efter en. Ember sparkade irriterat i boxdörren - han ville ut. Jag förstod honom precis, jag trivdes inte heller superbra här. Det var mycket hårdare arbete, och jag fick inga vänner. Anna var den enda som pratade med mig om det inte handlade om vilket syssla jag skulle utföra härnäst. Tillslut var jag framme vid Ember igen, och han gav mig en sur blick innan han började tugga på höet. 
"Det är faktiskt inte mitt fel att vi måste bo här" sa jag till honom, men han ignorerade mig totalt. Jag suckade och tog en borste ur hinken bredvid boxdörren - här på Vingården hade alla hästar egna ryktset. 
"Du ska se att det blir bra" viskade jag och gled in i boxen. 
 
Han var piggare än vanlig, och studsade på stället när jag försökte sitta upp. När jag - äntligen - lyckats komma upp på ryggen märkte jag Sabine, som stod några meter bort och betraktade mig hånfullt. Jag suckade inombords, för jag ville helst inte ha med henne att göra. Men hon var den enda vid stallet, så jag fick väl prata med henne.
"Ursäkta mig.. finns det några bra ridvägar här?" frågade jag så vänligt jag kunde. Hon skrattade till, ett kort och iskallt skratt, som fick mig att bli illa till mods.
"Vad tror du egentligen?! Vi är på Silverglades finaste stall, inte i Moorland" snäste hon sedan och vände på klacken och stampade in i stallet. På något underligt sätt visste jag att Ember tyckte hon var jobbig.
"Ja, visst är hon" mumlade jag och hingsten nickade med sitt undebara huvud. Jag drev på honom, rundade stallet, och bakom var det världens vackraste vy - slingrande små stigar, gamla hoppbara murar, träd, och stora fält. Ember började hoppa runt igen och jag log glatt, drev på honom. Han halvt skrittade, halvt travade, nerför backen.
 
"Hej! Ursäkta!" hörde jag en tjej ropa. Jag bromsade Ember och vände mig om i sadeln. En späd tjej med svart t-shirt och slitna jeans kom skyndande mot mig. Hon hade ljusblå ögon och kort platinablont hår, uppsatt i två tofsar. 
"Är du den nya stallflickan? Jag är Pauline" sa hon glatt och jag gillade henne med detsamma. Men innan jag hade chansen att presentera mig fortsatte hon prata.
"Jag brukar hjälpa till att träna hästarna i terräng, och Thomas berättade att Ember inte gillade att hoppa, så jag tänkte att jag kanske kunde hjälpa dig? Om du vill? Det hade varit superkul! Har aldrig gjort något sådant förut!" pladdrade hon och jag undrade i förbigående om hon ens andades. Sedan kom jag på att jag borde svara.
"Absolut, det skulle vara underbart om han ville hoppa!" log jag och hon log med vita, jämna tänder. 
 
"Okej, det DÄR var kul" sa jag och undrade om Paulines pladdersjuka smittade; jag pratade mycket mer än jag brukade. Eller så var det för att jag var upprymd. Ember hade hoppat! Hoppat! Det hade iochförsig tagit sin lilla tid, men sedan hade han flugit, lätt och ledigt, över hindrena. Jag log som ett fån. 
"Du, jag måste stanna här och vänta på Sonja, ska hjälpa henne också. Vi ses!" sa Pauline och vinkade. Ember skrittade uppför backen, otroligt nog fortfarande pigg. Jag lutade mig framåt, mot hans öron.
"Vad tyckte du? Var det kul?" mumlade jag och han gnäggade lågt, och jag fick känslan av att han älskat det. 
"Siri! Hej" hördes en vänlig röst. Jag stirrade chockat på Sabine, undrade om jag hört rätt. 
"Hej.." sa jag tveksamt och började nervöst pilla i Embers man. Det var något med Sabine som gjorde mig osäker. Och rädd.
"Du, jag är ledsen att jag snäst åt dig tidigare. Jag är själv ny här och jag antar att jag bara var osäker" sa hon och log försiktigt "Vänner?" Jag bet mig i kinden, visste inte om jag ville vara vän med Sabine. Men man sa inte nej.
"Absolut" sa jag och log, hoppades jag inte såg falsk ut. Sabine sken upp.
"Förresten, Judy sa till mig att du kände Justin. Jag behöver lämna det här brevet till honom. Orkar du rida dit? Hittar inte där" sa hon och sneglade nervöst ner i marken när hon sa det sista. 
"Jag tror nog bara Ember mår bra av lite motion" sa jag och log mot henne. Sabine tittade upp igen, och log stort.
"Menar du det? Tack!" sa hon glatt och räckte mig ett kuvert med två bokstäver på: DC.Jag undrade snabbt vad det betydde, men sedan avbröt Sabine mina tankar.
"Jag ska bara ta ut Khaan nu, vi ses sen!" ropade hon, och jag upptäckte att hon var påväg mot en enorm, kolsvart häst med stubbad man. Jag var säker på att jag kände igen den, men jag visste inte varifrån. Jag drev på Ember, som glatt travade ut på vägen mot Moorland.
 
"SIRI!" ropade Justin och jag fick behärska mig för att inte kasta mig rakt på honom. Istället satt jag av innan jag gav honom en lång kram.
"Jag trivs inte där!" klagade jag när han släppte mig, och han skrattade till. 
"Du har varit där i en dag, ge stället en chans" skrattade han, och jag puttade till honom.
"Känns som jag varit härifrån i en vecka, minst!" suckade jag. "Och jag har saknat er!" Justin slutade skratta, men han kunde inte sluta le. 
"Vi har saknat dig med! Och Nisse har saknat Ember, han tyckte inte alls om sin nya boxgranne" berättade han. Jag log och tänkte snabbt att jag måste hälsa på Myra innan jag red tillbaka.
"Förresten, en Sabine sa att jag skulle ge dig det här brevet" sa jag och halade upp det ur fickan, gav det till Justin. Han betraktade undrande brevet i en sekund innan han rev upp det, började läsa. Jag betraktade hans ansikte medan han gjorde det, och till min förvåning och rädsla blev han vitare och vitare i ansiktet för varje ord han läste. Sedan tittade han upp, stirrade rakt på mig med chock i sina bruna ögon.

Fanfic special - Old friends

 Ember låg ner på halmen, helt still, men jag visste att han fortfarande var vid liv. Jag kunde känna det. Men jag kunde också känna hur hans livsenergi långsamt rann ur honom, som blod ur ett sår. Och jag kunde inte stoppa det. Jag lutade mig mot hans hals, och han frustade mjukt. Som om han ville säga att allt var okej. Men allt var inte okej. Det var inte okej alls. Jag kunde känna tårarna bränna och lät dem rinna - om det var något värt att gråta över, så var det det här. Han vände på huvudet och buffade på mitt ben, lika försiktig som alltid. 
Allt kommer bli bra, sa han och jag skakade på huvudet, en klump i min hals och allt var suddigt av tårar.
"Hur ska jag kunna leva utan dig?" viskade jag och han var tyst. Jag lutade mig framåt och kramade hans huvud, och han slöt ögonen.
"Stanna hos mig" snyftade jag tyst och jag kunde känna att han var ledsen, så ledsen över att behöva lämna mig. Jag visste inte vad jag förväntat mig, en häst blev inte lika gammal som en människa, men jag hade aldrig kunnat tänka mig en framtid utan honom. Jag höll hans huvud i min famn, och grät tyst. Jag kunde känna hur lite liv det var kvar i honom, och så slog han upp ögonen. På något sätt visste både han och jag att det var sista gången. Han tittade på mig och han var lugn. Helt lugn. Som om han litade på att jag skulle klara mig, leva utan honom, fortsätta utan honom. Jag strök försiktigt min hand över hans nos, lika sammetsmjuk som första gången jag träffat honom och han slöt ögonen. Jag kunde känna hur han försvann, försvann bort från mig, för första gången försvann han dit jag inte kunde följa med. Och det var tomt, så fruktansvärt tomt. Jag kunde känna det, som ett stort hål i mitt hjärta. Jag hade levt med Ember i 26 år nu, jag hade blivit så van vid hans närvaro att jag först nu upptäckte hur fruktansvärt tomt det var utan honom. Hur ensam jag var. Jag tittade ner på Embers kropp, försökte desperat känna hans närvaro där. Men den fanns inte mer. Det var bara ett tomt skal. Aldrig mer komma in i stallet och höra hans mjuka gnäggning, aldrig mer se in i hans blåa ögon, aldrig mer prata med den som förstod mig bättre än alla andra. Aldrig mer träffa den som jag litade på mest i hela världen. Jag la handflatan mot hans hals och försökte få den helande kraften att strömma genom mig, få honom att komma tillbaka. Men den fanns inte där. Det fanns inget jag kunde göra. 
** 53 år senare **
De tittade ner på mig, alla mina barn och barnbarn. De log mot mig med tårar i ögonen, och jag log mot dem. 
"Det kommer bli bra" sa jag och kramade min äldsta dotters hand. Hon nickade.
"Mormor?" frågade en liten flicka med stora grå ögon och blont hår. Jag nickade. "Ska du träffa Ember?"
Jag nickade mot henne, och något drog i mig, kallade på mig. Jag slöt ögonen och öppnade munnen.
"Jag älskar er" sa jag, så klart och tydligt som jag kunde. Sedan lät jag mörkret omsluta mig, med bilden av alla jag älskade innanför mina ögonlock.
 
Jag blinkade till. En varm sommarvind rufsade om mitt hår, och allt jag såg var underbart grönt gräs och en blå himmel. Mina händer - mina händer var unga igen, utan rynkor och ärr. Och när en lock hår blåste framför mitt ansikte var det mörkbrunt, inte silvervitt. Jag satte mig upp och tittade mig omkring. Och det var då jag kände det. En närvaro som var så bekant, som jag aldrig kunnat glömma. Jag reste mig upp, och jag såg honom direkt. Han stod hundra meter bort, den bruna manen fladdrande i vinden, och allt jag kunde tänka på var hur ung han såg ut.
"EMBER" skrek jag sedan, och sprang mot honom samtidigt som han travade mot mig. Jag slog armarna mot hans hals, borrade in näsan i hans man, och han andades mjukt i mitt hår, vilade nosen mot min axel. 
"Du väntade" andades jag och jag grät inte, för jag var för lycklig. Helt, undebart, lycklig. Sedan böjde Ember på sina framben, la sig ner i gräset. Jag sjönk ner bredvid honom, höll hans huvud i mina händer och lutade min panna mot hans. Jag kunde känna hans glädje, lika stor som min. Ingen av oss hade varit hela på 53 år. Han gnäggade mjukt, och jag log. Sedan tänkte jag inte mer.
 
 
 

Del 10 - Vackra hästar och snobbiga ryttare

Kvinnan bakom mig stirrade surt på mig med ihopknipna läppar. Hon hade en blå rock och ett par rejäla gummistövlar, så jag förstod att hon var föreståndaren för stallet. 
"Hej. Jag skulle bara lämna ett dokument till..." började jag men hon avbröt mig ganska direkt.
"Men är det inte Emberknight! Jag red honom när jag var på Moorland för några somrar sedan" sa hon och log ett stelt leende. Något sade mig att de inte passat bra ihop, så jag vände Ember för att få bekräftelse. Och jag hade rätt, så fort han såg henne förvandlades han. Mulen spändes och han visade lite tänder, öronen slickades bakåt och det fanns rent hat i hans vanligtvis varma ögon. Dock verkade kvinnan tro att detta var hans normala ansiktsuttryck, för hon reagerade inte.
"Ska du inte ställa in honom i stallet? Han trivs säkert" fortsatte kvinnan och jag bet mig i läppen. Det kunde väl aldrig skada. 
 
Stallet var stort, och tyst. Boxarna var också mycket större, och här sprang man inte runt. Ändå var det hemtrevligt här. Inte så som man tänkte sig ett typiskt tävlingsstall. Judy, som kvinnan presenterat sig som, kom fram och ställde sig bredvid mig.
"Det här är det finaste stallet på hela ön. Du har väl aldrig sett något finare, va?" sa hon med ett ganska nedlåtande tonfall. Jag ville inte göra henne ledsen, så jag skakade på huvudet. Hon suckade nästan irriterat, som om hon ville bråka med mig. Sen kastade hon med det svarta håret och kastade en blick på Ember som stod och surade i sin box.
"Försök att inte störa de andra som har sina hästar här. Vill du ha hjälp kan du fråga efter Tyra, Pauline eller Sonja" sa hon, vände på klacken och stampade iväg. Jag lät min blick vandra över hästarna. Det fanns alla möjliga; en vacker mörkbrun som stod bredvid Ember och betraktade mig med snälla ögon, en ljusbrun häst som stod och halvsov och MASSOR med skimmlar i olika nyanser. 
 
Jag hade somnat i Embers box när jag hörde en boxdörr öppnas och stängas. Jag hann krypa ihop innan jag insåg att det var från boxen bredvid, så jag tog mig vingligt på fötter och kikade försiktigt på personen som just gått in hos den mörkbruna hästen. Hon såg inte ut som de andra här - de flesta hade haft kavajer och blankputsade ridstövlar, och de flesta hade haft samma frisyr som Baronessan - strama knutar. Denna tjej däremot hade platinablont, kort hår, i samma frisyr som jag, en svart jacka och slitna jeans och ett par väl använda ridstövlar. Jag antog att den mörkbruna var hennes häst.
"Hej!" sa jag försiktigt och hon tittade upp och log mot mig. 
"Hej, jag heter Anna. Är du ny här?" frågade hon vänligt och jag nickade snabbt, men sedan insåg jag att en presentation vore på sin plats.
"Jag är Siri. Eh, jag skulle egentligen bara lämna ett dokument till Baronessan men Judy ville att Ember här skulle få 'vila'" förklarade jag och Anna nickade tankfullt. 
"Säg bara till om jag ska hjälpa till med något! Jag kan följa dig till Baronessan.." sa hon, och lade sen snabbt till: "men bara om du vill förstås"
Jag nickade tacksamt och klappade Ember på halsen. Jag kommer snart, tänkte jag till honom och insåg sedan att nu trodde jag tydligen att han kunde läsa mina tankar. 
 
"Hej... ursäkta.." mumlade jag när Baronessan - äntligen - vände sin uppmärksamhet mot mig.
"Vad vill du?" fräste hon och jag kände mig så liten inför henne. Jag räckte försiktigt fram pappret. Hon tog emot det och läste det snabbt. Sedan tittade hon på mig, och denna gång fanns det en fråga i hennes ögon, men jag kunde inte lista ut vad det var. När jag och Anna vandrade tillbaka till stallet var jag så djupt försjunken i mina tankar att jag inte märkte att jag gick rakt in i någon.
"Men SE UPP!" fräste hon och sedan stirrade hon på mig som hon inte kunde tro sina ögon. Vad var det med alla idag?
"Sabine snälla" suckade Anna "Du ser ju dig aldrig för" Något med Annas tonfall sade mig att de inte var vänner.
"Förlåt jag... förlåt" mumlade jag och rodnade. Jag var blyg som det var, utan att göra bort mig första gången jag träffade någon. 
"Man ser ju på lång väg att du inte hör hemma här" fräste Sabine och förste en svart hårslinga ur ansiktet. "Stick tillbaka till gamla Moorland!"
 
 

Del 21 - Gyllene fält och gröna dalar

Nutid
 
Sally andades in den varma kvällsluften och jag ställde mig upp i stigbyglarna, tittade ut över åkern. Solen fick den att de gyllene ut och jag kunde känna hur Sally längtade efter att få galoppera iväg. 
"Jag vet inte om vi får, gumman" viskade jag och hon frustade otåligt. Jag himlade med ögonen och hade knappt kommit ner i sadeln igen förren hon var iväg. Som en liten kanonkula for hon iväg och jag ville tjoa till, men jag visste att Idun skulle bli rasande om hon såg mig. Molly skulle inte skvallra - hon var en trevlig tjej. I nästa sekund hade Sally lämnat åkern bakom sig och galopperade i full fart mot Jarlaheim. 
"Ptrooo tjejen, nu tar vi det lugnt" skrattade jag och bromsade henne. Det lilla ponnystoet suckade men bromsade lydigt in, och jag log mot himlen.
 
Ember rörde sig oroligt i boxen och jag kastade en blick mot honom, samtidigt som jag fortsatte stryka Winnie över nosryggen.
Siri, något är fel tänkte han skärrat och jag påmindes om julaftonen, hur han panikslaget försökt komma bort från Gröndal. Jag gick fram till hans box och la försiktigt handen mot hans sammetslena mule. 
"Vad är det som är fel?" frågade jag mjukt och han slöt ögonen. Både han och jag visste att han inte visste - han kunde bara känna det. 
"Du vet att vi inte kan flytta igen" viskade jag men fick ingen större reaktion, bara en utandning, till svar.
"Vi fick åka till Valedale förra gången, minns du? Och sedan Steves, och nu är vi tillbaka igen. Ember, vi behövs här" fortsatte jag och betonade behövs. Han trampade med bakhovarna, och jag drog lugnande handen längst hans hals. Han pratade inte, men jag visste att han inte tyckte om tanken att stanna här. Jag gav honom en slutgiltig klapp på halsen och gick sedan mot utgången. Han gnäggade lågt och jag kunde föreställa mig honom: spetsade öron, oroligt glittrande medelhavsblåa ögon.
"Nisse och Myras andra hästar trivs utmärkt" sa jag. "Försök vara lite mer som dem"
Oroa dig inte för mig lade jag sedan till i tanken och smet ut genom stalldörren.
 
Jag höjde handen och knackade tre gånger på dörren, snabbt. Den öppnades till en springa och allt jag kunde se var ett litet brunt öga och en stor haka.
"Kom in, kvickt!" sa mannen när han kände igen mig och jag smet in. 
"Hej Herman" log jag och han log tillbaka, även om jag kunde se att han var trött. Han verkade ha tappat lite hår sedan senaste gången jag såg honom, och det fanns två mörka påsar under hans ögon. 
"Hur mår du?" frågade jag oroligt, men han viftade bara bort frågan med handen och fortsatte le.
"Frågan är hur du mår" sa han "Du skulle inte komma hit i onödan, klockan åtta på kvällen" 
Jag nickade och öppnade munnen.
"Du har rätt. Ember har börjat.. känna av konstiga saker igen" sa jag osäkert och tittade på portättet med Starshine ovanför Hermans bord. Herman harklade sig och jag tittade mot honom igen.
"Något är påväg. Du och Alex lyckades stoppa Garnok en gång - men Garnok vilar aldrig. Snart är den tillbaka, och då måste vi alla vara beredda" sa han allvarligt. "Vi måste hitta Lisa och Anne, och det fort"
 
 

Epilog årstidsryttarna

Jag betraktade det lilla barnet som tultade runt utanför mitt fönster. Hela tre år hade gått sedan jag fått min underbara dotter, sen jag gift mig med en man vid namn Axel och tagit hans efternamn. Hon var mitt glädjeämne i livet, hon och hästarna. Jag hade fått flytta från Jorvik när jag skulle börja jobba som ridinstruktör utanför Stockholm, men då och då hälsade jag på min pappa i Rockville. Jag såg hur barnet böjde sig ner, betraktade något på marken. Jag sprang ut, hoppades hon inte skulle börja tugga på det, och medans jag småjoggade till trädgården förbannade jag mig själv för att jag lämnat henne ensam i trädgården. När jag kom dit satt hon med en död mus i händerna, och de gråa ögonen betraktade den förvånat.

"Älskling, ge mig den där" sa jag och sträckte ut handen mot den. Flickan föste irriterat bort min hand, och la istället sin egen på det lilla djuret, blundade. Luften började darra, dra ihop sig runt oss. Och med en plötslig ljusblixt var allt som normalt. Allt förutom en sak. Musens nos började darra, sedan sprätte ett ben till. Den började blinka, ställde sig upp. Det lilla barnet log stort och la försiktigt ner den på marken, sträckte armarna mot mig. Jag tog henne, skyndade mot huset, hoppades ingen sett vad jag just sett.

Väl inne i huset tog jag upp telefonen, ringde till Lisa. 
"Lisa! Hon.. hon återupplivade just en mus!" viskade jag panikslaget och jag kunde nästan höra Lisa le.
"Det var ju det jag sa. Det är något speciellt med Siri Moonbear"


Midsommarspecial

Nutid

Mina ben dinglande i luften, flera meter över marken. Jag och Lisa satt på höloftet på Jorvikstallet, precis på det stället där man kastade ner höet på stallplanen. Luften var torr, varm och fylld av sommarlukter; torrt gräs, blommor och såklart så luktade det häst. Blomdoften kom från de blommor vi - Jag, Lisa och Linda - plockat och som jag och Lisa flätade ihop till blomsterkransar. Jag hade aldrig tänkt mig rockiga Lisa med sitt spikiga röda hår och tuffa kläder som en blomsterkransperson, men det var hon som kommit med förslaget.
"Vet du" sa hon med en blick på de återstående blommorna "jag tror det räcker till hästarna också"
Jag nickade - mina 10 andra hästar var på sommarbete så Ember var dem enda hästen i stallet just nu. Han gick i en hage längre bort, med Starshine, Meteor och Tin-Can. De kom överens, även om jag märke att han saknade Nisse. Nisse, som var på Myras mosters gård över sommaren, tillsammans med Myra. Jag granskade min blomsterkrans samtidigt som jag suckade inombords - jag saknade Myra. När jag sänkte kransen märkte jag att Lisa betraktade mig med skarpa gröna ögon, och när jag mötte hennes blick log hon.
"Snygg krans" sa hon och jag besvarade leendet blygt. Efter att jag räddat henne från Pandoria hade vi umgåtts en del, men aldrig ensamma.
"Tack! Min vän Anna lärde mig hur man gjorde förra året" sa jag och Lisa, innan hon vände blicken mot sin egen och jag kunde se hur hon fick något sorgset i ögonen.
"Anne lärde mig" sa hon och jag undrade vad jag skulle säga - jag ville veta mer om Anne men samtidigt kändes det här inte som ett tillfälle då du frågade ut någon.
"Saknar du henne?" frågade jag tyst och hon nickade.
"Hon var... Hon ÄR som min syster" sa hon, och sedan skakade hon på huvudet som hon ville få tankarna ur huvudet.
"Men vi hittar henne säkert. På tal om ingenting, vet du vart Linda och Alex är?" fortsatte hon och jag nickade, förstod att hon ville byta samtalsämne.
"Alex är i Jarlaheim med några kompisar från gymnasiet och Linda är i hagen och gör en krans åt Meteor" sa jag och försökte se om man kunde skymta hästhagen bakom Sunfieldgården. Det kunde man inte.
"Vi går till Linda med kransarna!" sa Lisa och höll upp en extra krans, uppenbarligen till Linda. "Tar du med de andra blommorna så gör vi varsin krans till Starshine och Ember där"
Lisa drog upp benen, ställde sig upp och började gå mot stegen som ledde ner till stallet.

Ember viftade irriterat bort några flugor med svansen, och ibland tog han ett litet språng och galopperade en bit för att komma undan de bitande insekterna. Jag höjde ögonbrynen åt honom när han sneglade mot mig och han fnös när han såg den halvfärdiga kransen i mina händer. Starshine och Meteor vände blicken mot oss och jag kunde svära på att Starshine också såg lite orolig ut när han fick syn på kransarna.
"Jag tror inte de gillar det här" skrattade jag och Linda himlade med ögonen.
"Meteor undrar bara om den är ätbar" sa hon.
"Som vanligt" la Lisa till och hästarna vände bort sina blickar och koncentrerade sig på gräset.
"Tror ni kransarna håller tills imorgon?" undrade Linda och Lisa nickade självsäkert.
"De kanske blir lite torra, men vem bryr sig. Det är bara att lägga till lite fler blommor" sa hon och jag betraktade Embers krans. Den var lite spretig, men färgstark. Den passade honom.
"Hörni, jag måste till Silverglade - jag lovade Steve att hjälpa till med lite grejer där borta. Vi ses ikväll!"

Luften var svalare nu, och jag var äntligen klar med allt - midsommarstången, borden, grenarna som skulle bli ett bål och så hade jag passat på att plocka sju blommor på Everwindfälten. Steve log mot mig när jag svingade mig upp på Embers rygg.
"Glöm inte midsommarkransen imorgon" sa han glatt och jag log stort mot honom.
"Jag har gjort en till Ember också" sa jag och Ember verkade vettskrämd vid tanken på att ha en blomsterkrans runt öronen - det hade tydligen varit hemskt nog att ha det förra året.

Lisa och Alex diskuterade deras gamla skolkamrater bakom mig, och bredvid mig red Esme och Linda - alla från Jorvikstallet hade bestämt sig för att rida till Silverglade tillsammans. Vi skrattade lite åt Meteors försök att äta Embers krans och att Ember inte verkade ha något emot det. Det blåste lite, lagom för att rufsa till mitt hår och se till att jag fick massor av mörkbruna slingor i ansiktet.
"Tror ni vi kan ställa hästarna hos Steve?" undrade Linda och bakom oss lutade sig Alex fram med ett leende på läpparna.
"Tror ni inte vi kan släppa dem fria på Everwindfälten? Tin-Can skulle inte rymma" sa hon och fuxen frustade glatt.
"Inte Ember heller" sa jag och drog en hand genom hans man. Esme ryckte på axlarna.
"Ash går nog ingenstans" sa hon och jag visste att hon hade rätt - hon och Ash hade ett väldigt speciellt band, nästan så det verkade som hon också var en Ödesryttare.

Jag drog av Ember tränset och log mot honom.
Försök att inte bli av med kransen, tänkte jag åt honom och han frustade till svar, ett litet surt fnys, men när jag vände mig om efter en stund så hade han förvånansvärt nog kransen på sig. Jag stannade till, och så kom Linda fram.
"Vi ska dansa Små Grodorna nu" log hon och jag spärrade förskräckt upp ögonen.
"Aldrig att jag dansar!" utbrast jag men Linda skrattade bara åt mig och tog tag i min arm, drog mig mot midsommarstången. Jag skrattade och spjärnade emot i början, men gav sedan upp och gick upp jämsides med henne.
"Drömde du om någon?" frågade jag mystiskt och Linda skrattade till igen.
"Nej - tyvärr. Du då?"
Vi stannade och jag lutade mig framåt, viskade ett namn i hennes öra och sedan sprang jag fram till de andra samtidigt som 'Små Grodorna' började spelas ur Landons stereo och längre bort gick Ember, Meteor, Ash, Starshine och Tin-Can och betade av det torra sommargräset med blomsterkransar runt sina öron- det var helt enkelt en ganska perfekt midsommarafton.


Andraplats (:

Min största konkurrant var med, Julia McLee, och hon vann såklart c: En annan av mina konkurrenter var med, men jag lyckades vinna över henne c:


Jag sparar till en westernsadel, eftersom jag tror Ember kan bli en westernhäst (8 Jag ska träna lite i skogen och runt stenar och i Pole Bending banan eller vad den heter xD


Vårryttaren del 2

Coco tittade på mig, och jag kunde inte se om kände igen mig. Hon var så vacker - kopparröd med en liten stjärn i pannan och en strumpa på vänster bak. 
"Så.. Vad ska du göra nu?" frågade Frida försiktigt. Jag bet mig i läppen och tog sedan en borste och gick fram till stoet. Hon buffade vänligt på mig och gnäggade lågt, som för att säga välkommen hem. 
"Jag ska ta med henne till Rockville och träna dressyr där. Vänta på att Raven och Mister kommer, kanske träna lite terräng. Ta det lugnt" sa jag, vänd mot stoet. 
"Så du ska inte försöka tävla i Rodilla?" undrade Frida och jag skakade på huvudet.
"Nej, jag är inte så bra på dressyr" 
 
Coco var extremt känslig för både tygel och skänkel och stod lugnt på gårdsplanen när jag satt upp.
"Nämen, ser man på! Är det inte Belle!" ropade någon, och jag vände mig om i sadeln. Lorna Thorne, med sitt bruna hår uppsatt i en knut, var påväg mot mig med ett glatt leende på läpparna. 
"Hej!" sa jag och strök Coco över halsen. Lorna vinkade och hennes bruna öpon sprudlade av energi. 
"Ska du någonstans?" frågade hon och jag nickade. 
"Jag ska ta hem henne till Rockville - Jordan Jet har sagt att jag kan ha henne där" sa jag försiktigt. Jag visste att Lorna inte gillade hela idén med ridlägret. Frida hade berättat om allt som hänt medans jag var borta.
"Jasså. Men du får komma tillbaka och hjälpa oss med vår terrängbana - en ung fröken vid namn Sabine ska bygga en och vi behöver hjälp av ett proffs som kan bedöma om den är bra" sa Lorna. Sabine. Kunde det vara..? Men jag slog bort tanken. Det fanns ingen anledning för den Sabine att vara i Vårdelen. Jag vinkade hejdå till Lorna och drev på Coco, som skrittade bort från gården med energiska steg - hon hade inte förändrats sedan jag red henne sist. 
 
"Så det är du som är Belle?" sa Johnny Black och granskade mig kritiskt. Jag nickade tyst. "Och stoet?" 
"Hon heter Coconut X" svarade jag snabbt. Johnny nickade fundersamt, och sedan gick han och ställde sig vid paddockens ingång.
"Seså! Det är bara att börja - du har väl redan värmt upp henne?" sa han och jag nickade igen, och drev på Coco. 
 
Hon var så otroligt mjuk i munnen, min Coco! 
"Fin form där!" ropade Johnny och jag log för mig själv. "Snett igenom i skänkelvikning!" 
Jag behövde knappt röra henne med min skänkel förren hon flöt åt sidan. Så lyhörd, så underbart duktig, tänkte jag när hon fattade en samlad galopp, fortfarade på tygeln. Hade det varit Raven eller Mister hade de troligtvis slagit upp med huvudet och försökt öka takten. Men inte Coco, hon var lika lugn och samlad som alltid.
"Luta dig bakåt! Du ser ut som du är påväg mot ett hinder!" ropade Johnny och jag lutade mig en aning bakåt. Det kändes ovant, men Johnny berömde mig.
"Sakta av!" ropade han och jag saktade av till skritt och gav stoet långa tyglar. Hon frustade nöjt. Johnny såg imponerad ut när han kom fram.
"Stoet ser jättefint ut, ni förstår varandra bra. Men, ni har mycket att lära. Du behöver jobba med din sits, och hon måste gå lite framåt" sa han och jag nickade. "Seså, nu ska du upp till Jordan. Hon behöver din hjälp i stallet!" 
 

Vårryttaren del 1

Jag längde på stegen. Byn låg tyst och stilla, ingen hade vaknat än. Vinden var mjuk och varm, rufsade om mitt hår. Solen värmde, och i gräset spirade vårblommorna. Jag drog ett djupt andetag, andades in luften som var så hemma för mig. Tillbaka till Vårdelen, till byn Rockville. Det var väldigt nära till stallet från mitt hus, så jag skyndande ditåt. Jag hade inte varit på detta stall sedan olyckan för två år sedan, och pappa hade berättat att en kvinna vid namn Jordan Jet hade köpt stället. När jag kom in på stallplanen såg jag henne genast - kort brunt hår och lätt brunbränd. Hon stod och diskuterade med en stallflicka som jag inte kände igen. Jag satte snabbt upp håret i en tofs och sedan gick jag lugnt fram till henne. Hon höjde ett ögonbryn när jag kom fram, och jag insåg att hon antagligen inte var den lättimponerade typen. 
"Hejsan. Belle" sa jag och sträckte fram handen. Hon tog den en aning tveksamt.
"Jordan Jet. Är du ny här?" frågade hon och jag skakade på huvudet och log. Mitt självförtroende hade fått sig en liten boost efter Dietrich Horse Show. 
"Jag har varit i Vinterdelen och tävlat det senaste året. Men nu är jag hemma igen, och undrade om du behövde hjälp med något?" sa jag. Hon synade mig på ett sätt som fick mig att vilja släppa håret framför ögonen, krypa ihop och titta på mina skor. Jag tryckte tillbaka känslan. 
"Jag ska ju anordna ett ridläger här om några veckor. Det skulle vara underbart om du kunde hjälpa till. Men först måste jag se att du kan rida. Om du går in i stallet här står det en fux direkt till höger. Sadla henne och kom sedan ut"
 
Fuxen hette Modesty och var ungefär lika stor som Raven. Men där slutade likheterna. Hennes fuxfärg var mycket matt, mattare än Misters. Hon hade två små strumpor på bakbenen och de bruna ögonen verkade helt likgiltiga. Att rida var hon väldigt speciell - hon lydde men man kunde känna att hon tyckte det var väldigt tråkigt. Jordan granskade mig med höjda ögonbryn. Tillslut började hon prata.
"Din sits måste vi göra något åt - det ser ut som du är påväg mot nästa hinder!" sa hon och suckade irriterat "Har du någon egen häst? Modesty kommer behövas till ridlägret!" Jag nickade.
"Jag har två valacker som heter Raven och Risegård's Maestro, men de måste få tillstånd att komma över hit. Jag jobbar på det. Sen... har jag ett sto som står uppstallat i Beauvista. Coconut X" sa jag. Coconut X, vanligtvis kallad Coco, hade varit min häst i flera år. Några månader innan jag åkte till Vinterdelen hade vi dock råkat ut för en olycka och efter det hade jag inte ridit henne. Dock hade mamma behållit henne - 'Någon gång måste hon ta sitt förnuft till fånga!' - och Lorna Thorne hade gett henne en stallplats på Stall Beauvista. Jag stannade Modesty och Jordan kom fram.
"Hämta ditt sto där, sedan kan du komma hit så ber jag Johnny att ge dig dressyrlektioner" sa hon, och jag nickade och manade på Modesty, som travade ut från gårdsplanen. Solen sken och jag njöt av värmen. Modesty slog bort några flugor med svansen men verkade ändå glad över att få komma bort från Rockville - ju längre vi kom från stallet desto piggare blev hon. Jag njöt i fulla drag över att vara hemma - Vårdelen var underbart från hästryggen! Fullt av ängar som man kunde galoppera över. Jag drev på Modesty och hon svarade direkt genom att kasta sig fram i full galopp. Vinden ven i mina öron och jag log stort när jag saktade ner. Det var länge sedan jag galopperat så fort. Stoet frustade.
 
I en träddunge låg stallet, rödmålat och helt perfekt. Jag älskade stället och lukten från äppelträd slog emot mig när jag skrittade in i byn. 
"BELLE" skrek någon överlyckligt. Jag hoppade av Modesty och kramade Frida, min bästa vän. Hennes kopparröda hår var lockigare än vanligt och hennes blåa ögon tindrade glatt. Vi backade båda ett steg, betraktade varandra med ett stort leende, och sedan började vi prata exakt samtidigt.
"Coco.." "Och då fick jag..." "Och hon VÄGRADE!" "Hon mår jätte..." "Vi vann!". Sedan hörde jag ett rop bakom mig, och så vände jag mig om. Till min förvåning hade Modesty helt omärkligt tagit sig till en trädgård och smaskade nu i sig blommorna, och såg nöjd ut.
"Vet du vad Frida, jag tror inte Modesty trivs som ridlägerhäst"
 

Vinterryttaren del 9

Jag satt på Mister, som var lika lugn som vanligt. I min mage fladdrade fjärilar med vingar som var sylvassa. En hand lades på min fot, och jag ryckte till. Det var Lisa. 
"Hörru... Tugga inte sönder läppen nu va!" sa hon, halvt allvarligt och halvt på skämt. Jag försökte le, men nervositeten satt som en klump i halsen och leendet blev en grimas. Sedan såg jag någon bekant i ögonvrån. En kvinna med mörkbrunt hår och isblåa ögon som var påväg mot mig.
"MAMMA" skrek jag och kastade mig av Mister, sprang mot henne och kastade mig in i hennes famn. Hon luktade parfym och nya kläder, och kramen hon gav mig var väldigt stel. Något var fel. 
"Mamma? Vad är fel? Har det hänt något med Coco?" frågade jag och backade ett steg. Mamma höjde på ett par målade ögonbryn och skakade på huvudet.
"Coco mår fint, Frida har ridit henne några gånger i veckan" sa hon kallt. Även om min mamma inte var riktigt som jag tänkte att en mamma skulle vara så var det här ett konstigt uppförande. 
"Belle. Vad i hela friden gör du HÄR, på en HOPPTÄVLING?!" sa mamma sedan "Helt plötsligt ringer min syster och säger att du har TVÅ HÄSTAR. Du har inte varit hemma på ETT ÅR. Och så berättar min syster allt DET HÄR" Jag krympte för varje ord hon sa, och jag kunde känna Lisas blick bränna i ryggen. Såklart skulle mitt dressyrfreak till mamma komma och förstöra allt. Tvinga mig sälja Mister. Min mamma var lite speciell på sina sätt. Hon sminkade sig alltid mer än någon annan jag träffat. Hon avgudade dressyr även om hon inte kunde rida själv, och därför red jag mest dressyr. Inte för att jag ogillade dressyr, nej, men mammas beroende av dressyr var sjukt. Jag fick aldrig hoppa, eller göra något som kunde få min häst 'ur form'. Jag backade långsamt från mamma. Nej. Hon skulle inte få förstöra det här. Jag vände och gick. Mamma sa inte ett ord.
 
"Okej, så låt inte det där få dig ur form! Nu ska du vinna det här, och visa henne att du kan!" peppade Alex. Jag nickade tyst, men jag visste inte hur det skulle få mamma att ändra åsikt. Sedan drev jag på Mister, och vi skrittade in i arenan. Den var enorm, det var hur mycket folk som helst, och fjärilarna började misshandla min mage igen. Och det hjälpte inte det minsta att jag var den som skulle avgöra om segern skulle gå till Cod Point eller Pine Hill. 
"Belle Blackbird... Varsågod och rid". Jag fattade galopp, la en volt och styrde mot första hindret. Fjärilarna var borta. Tävlingen var borta. Allt som existerade var jag och Mister och vi skulle ta oss runt den här banan. Och helt plöstsligt var det klart, publiken applåderade och många stod upp. Förvirrat tittade jag upp mot tavlan där min tid. Det var dagens bästa tid. Mitt huvud var helt tomt, och i samma stund kom resten av laget instormande. Linda, Vilja och Alyss. 
"VI VANN" tjöt Vilja, och i samma stund insåg jag att jag hade klarat det, och jag log stort. Och då såg jag det. Bakom Vilja, Alyss och Linda stod Mr. Sands... och han log. 
 
Fortsättning följer...
 

 
 

Jag borde...

...träna till MC just nu eftersom Ember alltid får ryck om jag inte tränar men jag orkar inte xD Istället badar jag och Anna c:
Idk varför jag har så kul hela tiden... Borde nog träna mer men jaja, låter Ember njuta av segrarna c8
Men Ember då...

På stranden har Ember en unik chans att visa vem han är. att inte vara den där skolade hästen. Därför älskar han att vara på stranden c8
 
Smokie och Ember... Annas häst heter Stormwhisper men kallas Smokie, läs hennes blogg för att få reda på vrf :c

Jag har flyyyt

Etta idag igen c:
 
'Tjejen som tog ledningen direkt failade i första svängen (den man kan välja isället för hoppning) I'm so sorry for you och jag och Ember hade ledningen från början till slut. Ingen tvekan om vem som var vinnaren! :D Jag vann med ca 5 sek över alla andra ;)

Del 9 - Ut på nya äventyr

Jag och Lova småpratade lätt när vi skrittade mot Moorlandstallet.
”Jag bor egentligen inte i Fort Pinta, det är bara tillfälligt eftersom det inte finns plats på Vingården just nu” berättade hon.
”Vingården?” frågade jag fundersamt.
”Har du inte hört talas om Vingården?” sa Lova förvånat. ”Det är en herrgård, en vinkällare och ett stall och massa vinfält som sammanlagt kallas Silverglades Vingård. I mitten ligger Godset Silverglade, herrgården. Stallet kallas Silverglades Hästsportcenter”
Jag blev helt snurrig, och det berodde antagligen inte bara på ordstormen och alla nya namn.  Världen snurrade till och jag grep tag i Embers man. Sedan blev världen svart igen.

Jag lutade pannan mot Embers sammetsmjuka mule. Det var som vanligt fullt ös i stallet, men just nu ville jag att allt skulle vara normalt. Att galoppera på stranden med Ember, jobba i stallet, vara med vänner räckte just nu.  

Jag var stolt över mig själv. Numera hade man tillgång ett badställe, murar att hoppa, ängar att galoppera över, och jag hade varit en av dom som gjort det möjligt.
”Siri?” ropade Thomas. Jag vinkade och lät hästen jag red, Brightstar, sträcka ut. Han kom fram, och log – en aning stelt – mot mig. Jag undrade vad han dolde.
”Hej på dig. Jag behöver leverera dokument till Rådsmannen i Silvergladebyn och Baronessan som bor i Godset Silverglade. Och Justin sa att varken du eller Emberknight hade varit utanför Moorland och Fort Pinta. Så du kan väl göra det?” sa han och jag nickade långsamt. Det skulle vara kul. Jag var extremt nyfiken på Vingården.

Ember skrittade energiskt framåt och jag stirrade som förtrollad på den lilla byn. Omringad av en halvt trasig mur, små söta hus, massa affärer, en stor klocka – och man fick rida överallt. Ember taktade och försökte ta in alla intryck. Och där var Rådshuset, och mannen där måste vara Rådsman. Han var nästan helt flintskallig och hans ögon var extremt blåa. Jag räckte honom några papper som Thomas gett mig. Rådsman fick en rynka mellan ögonbrynen men bad mig att ha en trevlig vistelse här, och att vi säkert skulle ses mer snart.
”Ursäkta, men hur kommer man till Godset Silverglade?” frågade jag honom, och han tittade snabbt upp från dokumentet.
”Följ bara vägen här rakt fram så ser du det direkt” sa han och jag drev på Ember.

Mina ögon blev dubbelt så stora när Ember skrittade in på godset. Vid ingången var det ett valv där det klättrade vackra röda rosor, och vägen kantades av rabatter med tulpaner och skulpterade buskar. Rakt framför mig tornade sig en stor, vit gammal herrgård, och framför den stod två personer och diskuterade. Den ena var en dam i en stor klänning med många lila nyanser, den andra en man i kostym och bakåtslickat gråsvart hår. Damen hade ett väldigt benigt ansikte och kindbenen syntes tydligt. Det vita håret var uppsatt i en stram knut och de gröna ögonen borrade sig in i min själ. Jag märkte inte ens att någon dök upp bakom mig.
”Välkommen till Godset Silverglade. Kan jag hjälpa dig med något?”


BAAAD

 
Istället för att träna till MC så badar man såklart med bästa Anna :D

Del 12 - Låt det nya året börja

Jag tittade tyst ut över Everwindfälten. Snön låg tjock och orörd på marken, några få snöflingor föll från himlen och det var helt vindstilla. Månen gjorde att allt badade i ljus - det var helt enkelt en perfekt kväll för att rida ut själv. Bezzie, mitt svarta arabsto, frustade glatt när hon pulsade fram genom snön. Jag tittade på klockan. Om några minuter skulle hela Jorviks befolkning börja smälla raketer, men det var inte direkt min favoritsysselsättning. Istället passade jag på att ta en nyårsritt - ensam. 
 
Plötsligt hörde jag något. Nervöst saktade jag ner Bezzie, som hade spetsat sina små öron och hennes blick verkade vara fäst vid något i skogsbrynet av Hollow Woods. Jag såg en person hälla något ur en röd tank över ett träd. Bensin. Mitt hjärta började skena. Träden var ändå ganska torra - det hade inte snöat sedan snöstormen för en vecka sedan. Jag drev på Bezzie och hon klev tveksamt närmare. När vi kommit tillräckligt nära för att se lite fler detaljer stannade stoet. Mannen hade mörkgrön rock och ett par rejäla stövlar - Dark Core. Jag kunde inget göra om han var från Dark Core. Paniken fick mitt hjärta att slå snabbare, och jag hoppades att han inte skulle se mig. Han tittade ner på sin arm, och backade samtidigt som han räknade ner.
"10... 9... 8... 7... 6... 5... 4... 3... 2... 1..." och samtidigt som hundratals fyrverkerier färgade himlen kastade han tändstickan. Trädet flammade upp och värmen slog emot mig som en vägg. Bezzie reste sig så högt att hon stod lodrätt och jag tänkte att nu dör jag. Jag försökte desperat få henne att vända om och galoppera till Vingården.
"Snälla Bezzie! Vi måste varna alla!" väste jag, och besynnerligt nog satte hon ner hovarna igen och vände på fläcken, började skena över ängen. 
 
Mina ögon tårades av hastigheten och jag tänkte att det var tur att jag valt att ta Bezzie - araber var kända för att kunna springa snabbt i tuffa terränger. Djup snö var en tuff terräng. Men ändå kändes det som hon inte sprang snabbt nog, jag kunde höra sprakandet från Hollow Woods över alla smällar. Väl inne på Vingården var det nästintill omöjligt att få stopp på henne.
"GODFREY! GOODFREY!" skrek jag samtidigt som Bezzie steppade runt med bakåtstrukna öron. Godfrey kom utrusande, i en t-shirt och mjukisbyxor. I samma stund insåg jag att jag aldrig sett honom utan kavaj, men det var inte rätt tillfälle att ta upp det. 
"Hollow Woods brinner! Vi måste ringa nån!" nästan skrek jag och hans ögon spärrades upp. 
"Rid så snabbt du kan till Steves. Jag ringer Claire" sa han, förvånansvärt lugnt. Bezzie vände på stället och for iväg. 
 
***Samtidigt, på Moorlands Strand***
 
På stranden var det full aktivitet. Män i gröna rockar sprang omkring, delade ut order och gav varandra papper. En walkie-talkie surrade till.
"Uppdraget är utfört" En lite kortare man med beige rock log med tunna läppar, men leendet nådde aldrig ögonen. Han gick lugnt, oberonde av kaoset runt omkring mot en rödklädd ryttare på en enorm nattsvart häst med kort, stubbad man. En röd luva dolde ryttarens ansikte, och personen hade ett par tjocka röda handskar och benhöga röda stövlar. Huvan vändes mot mannen när han kom närmare, och han la en hand på hästens hals. 
"Du vet vad du ska göra" sa mannen kallt, och ryttaren nickade, satte fötterna i hästens sidor och den for iväg, snabbare än vad man trodde var möjligt. Allt som tydde på att de varit där, var spåren av eld.

Del 13 - Mörkerryttarna rider igen

Anna stod lutad mot den mörkbruna hästens box; hon hade presenterat valacken som Stormwhisper. Jag sadlade Ember som stod med halvslutna ögon.
"Det är synd att du redan behöver dra" sa Anna, lite besviket. Jag nickade. 
"Men jag kommer nog snart hit igen! I andra fall kan du ju alltid komma till Moorland" sa jag och Ember gapade lydigt när jag kom med tränset. 
 
Fåglarna sjöng och gräset svajade med ett litet rasslande i vinden. Det, och Embers hovslag mot den hårda sanden var allt som hördes. Ett rytmiskt ljud. Ändå hade jag huvudvärk, av någon anledning. 
"Så Ember, vad tyckte du om Sabine då? Väldigt otrevlig, tycker jag" började jag och hingsten fustade och skakade sitt stora huvud, men öronen var riktade mot mig.
"Jag menar, det var ju hon som gick in i mig! Och sen stirrade hon ganska oartigt..." suckade jag "Ember, varför stirrar alla?" Huvudvärken blev allt värre, och även Ember verkade känna av att något var fel. Han ville inte gå nära buskarna och kändes ännu en gång som en tickande bomb - när han var på det här humöret vågade jag inte lita på honom. Sedan märkte jag att det var helt tyst, och obehaget blev värre. Som tur var såg jag Moorlandstallet, och det gjorde mig lugn.
"Ember, nu ska vi ta en lugn galopp nerför den här backen, ner till smedjan. Okej?!" sa jag, men när jag nuddade hans sidor for han iväg. Trots det njöt jag av farten, som om den blåste bort all huvudvärk.
 
Jag saktade ner honom och han frustade glatt. Då kom någon galopperande rakt emot mig. Personen hade en röd luva över ansiktet, röda benhöga stövlar och röda handskar. Och det jag lade märke till mest av allt; ryttaren satt på en enorm, kolsvart häst med stubbad man. De kom rakt emot oss, och Ember skuttade snabbt ur vägen.
"TA FAST TJUVEN! DE STAL DOKUMENTEN" tjöt Thomas och jag insåg att jag var tvungen att försöka. Jag vände Ember om, bara för att få nästa chock. Där hästens hovar nuddat brann det. Ember tog ett stort skutt över de små eldarna och satte efter hästen i högsta fart. Jag såg hur dokumenten hölls av en rödklädd hand, och Ember knappade in på hästen. Sedan var vi ikapp, jag snappade åt mig dokumentet och tog tag i tyglarna.
SVÄNG EMBER SVÄNG skrek jag till honom i tanken samtidigt som jag försiktigt drog i tygeln, jag ville inte att han skulle gå omkull men jag ville inte heller att denna ryttare skulle få tag på dokumenten igen. Ember svängde, en skarp sväng och jag kände hur han nästan snavade till. Paniken fick mitt hjärta att slå extra hårt, men sedan återfick han balansen, tog ett litet skutt och galopperade sedan vidare, tillbaka mot grindarna. Jag saktade ner först när jag var vid stallet, och Thomas var framme vid mig på ett ögonblick. Jag gav honom dokumenten, och han log stort. 
 
"Åh hej Siri. Är du okej?" sa han när jag kom in på hans kontor efter att ha skött om Ember i boxen. På hans skrivbord stod ett kassaskåp. 
"Jadå! Men vem var det där?" sa jag nyfiket men Thomas svarade inte. 
"Jag och Godfrey har kommit fram till att du inte är säker här. Han... är orolig för att stallet inte har tillräckligt med ryttare som hjälper till" sa han istället, även om man kunde höra att han ljög.
"Thomas, kan du inte bara säga som det är?" suckade jag irriterat. Han tog ingen notis om mig.
"Så ja, jag tänkte att du kan få  vara där! Eller rättare sagt, du ska bo på vingården ett tag framöver" fortsatte han. Jag öppnade munnen, chockad.
"Så kan du inte göra?!" fräste jag, men han nickade.
"Jodå, det kan jag visst. Du ska vara på Vingården senast imorgon kvä-" och mer han inte säga förren jag vände och rusade ut ur dörren.
 
Embers huvud vilade i mitt knä, och tårarna rann. Jag hörde försiktiga steg genom stallet, och försökte vara tyst, men stegen kom närmare. Jag tittade upp mot boxdörren, och där stog Justin. Han försökte le, men jag kunde se att han var ledsen. 
"Får jag komma in?" frågade han och jag nickade, vågade inte lita på att rösten skulle hålla. Jag älskade Moorland, alla brister till trots. Jag älskade att kunna prata med mina vänner varje dag. Justin satte sig bredvid mig, och jag begravde ansiktet i händerna. Justin gav mig en försiktig kram, som fick mig att gråta ännu mer. 
"Det kommer bli bra, hörru. Upp med hakan" sa han mjukt och jag log genom tårarna. 
"Jag vill inte flytta. Det är så orättvist" viskade jag och Justin nickade.
"Glöm inte bort oss bara" sa han och skrattade till, men jag kunde inte skratta med. Jag lutade huvudet mot hans axel.
"Jag lovar"

Del 23 - Den Hemliga Stencirkeln

Löven prasslade försiktigt uppe i träden och en mild sommarvind rufsade om Embers man. Hans rygg var perfekt att sitta barbacka på och nu kunde jag känna hans värme stråla upp mot mig och även om det var lite kallare här i norr så var det för varmt för att kunna rida ordentligt. Jag sträckte på benen och började tänka på Elizabeth. Elizabeth, som skulle visa vägen till Den Hemliga Stencirkeln. Där de skulle berätta om Ödesryttarna för mig. Jag försökte pussla ihop allt, men det fick mitt huvud att snurra. Det enda jag visste var att det var något speciellt med mig - annars hade jag inte kunnat höra Ember. Två flickor racade förbi mig och jag kunde känna Embers längtan att vänta på fläcken och galoppera ikapp de andra hästarna. Jag lutade mig fram och kramade om Embers hals, och undrade i mitt stilla sinne hur länge sedan det var sedan jag red ut med en vän - verkligen red ut, galopperade längst stigarna och hoppade över stockarna. Alldeles för länge. Jag andades in doften av häst och skog, och suckade. I hela livet hade jag längtat efter äventyr, men nu - nu hade jag ingen att prata med om vad som hände. Embers gungiga gångstil var ovanligt skön när man låg sådär över hans hals och jag slöt ögonen. 
"Siri?" frågade någon och jag slog upp ögonen, rätade på mig. Ember stannade upp och spanade in i skogen. Det var Elizabeth, och hon hade som vanligt hennes rödblonda hår flätat. Hon log stort mot mig och hennes gröna ögon glittrade glatt.
"Vi har väntat på dig" sa hon och jag blinkade till. Elizabeth väntade inte på något svar, utan fortsatte: "För att komma till den hemliga stencirkeln så går du upp på stigen bakom mitt hus, förbi stenarna du aktiverade, och då kommer du till en annan glänta med en stig som går i en spiral. Följ den stigen, och då kommer du till stencirkeln" 
Jag stirrade stumt på henne. Jag hade varit med om en del - stenar som lyste, bilder i mitt huvud, hästar som pratade, men jag förstod inte hur man skulle komma till en stencirkel genom att gå i en spiral. 
"Skynda iväg nu, vi har mycket att prata om!" sa Elizabeth, och jag öppnade munnen utan att veta vad jag skulle säga.
"Men.. men du då?" sa jag och hon log. 
"Jag ska samla in lite av Aideens tårar - det är daggen från Aideens blommor. Jag kommer dit så fort jag är klar!" sa hon och jag drev på Ember, för jag hade så många frågor jag ville få svar på och Elizabeth tänkte uppenbarligen inte säga något mer, eftersom hon vände sig bort från mig och gick djupare in i skogen. 
 
Både jag och Ember stirrade på den lilla gläntan. Den var ljus, och omgiven av små grönskande träd och rosenbuskar. Av någon anledning såg den inte ut att höra hemma i mörka Hollow Woods - det var alldeles för ljust här. 
"Wow" andades jag när jag drev på Ember, och han skrittade spänt längst stigen. Luften verkade bli tyngre ju längre mot mitten vi kom, och alla skogens ljus hade tystnat. Så hörde jag ett ljud jag inte kunde identifiera - jag hade aldrig hört något liknande, och det var omöjligt att beskriva. I mitten av spiralen kunde jag se hur luften böljade, och jag stannade Ember innan vi nuddade det. Jag kunde känna hur jag drogs mot det, och jag lutade mig framåt, över Embers hals, och sträckte fingertopparna mot det. I samma stund som mina fingertoppar nuddade den böljande luften slets jag framåt, ur sadeln, och jag kände hur Ember skuttade framåt för att hänga med. Jag flög genom ett mörker, och någonstans där tappade jag greppet om tygeln. Och i nästa sekund landade jag på Ember, eller rättare sagt på Embers sida och gled av, landade på sten. Det var fortfarande mörkt omkring mig, eller rättare sagt, det var mörkare. Det var som någon lagt en lila slöja över det här stället. Jag ställde mig förrvirrat mig upp och tittade mig omkring. Jag stod i mitten av en stor cirkel, omgiven av stentrappor. Över stentrapporna stod enorma stenar med lysande, rosa mönster inkarvade, och några få träd. Framför mig stod Elizabeth, Linda, Alex och tre figurer i gråa kappor med huvan uppfälld i en halvcirkel. I mitten satt.. en ekorre? En blå ekorre. Jag stirrade. Ember buffade mig i ryggen, och jag gick tveksamt närmare dem. 
"Vi är Aideens beskyddare. Välkommen, nykomling. Jag är Fripp" sa ekorren och jag stirrade lite mer.
"Druider och Ödesryttare, vi har samlats idag för att diskutera de senaste händelserna, och vi måste också diskutera Siris krafter" sa Elizabeth och jag ville fråga vilka krafter hon pratade om, men jag vågade inte öppna munnen. 
"Hon är inte redo! Hon har inte visat några krafter över huvud taget. Ni ska veta att jag är emot det här..." hördes en djup röst från en av de gråklädda figurerna, som jag antog vad druider. 
"Tystnad! Siri har en stor chans att bli den största Ödesryttaren någonsin. Berätta, Elizabeth" sa Fripp, och druiden tystnade omedelbart.
"Jag berättade ju att hon klarade testet, det som ska visa vilka krafter du ska få. Men jag berättade aldrig vad som egentligen hände.." började hon.
"Kom till saken, druid" sa druiden som inte verkade övertygad.
"Hon aktiverade alla" sa Elizabeth, och en förvånad tystnad var allt som hördes från druiden som protesterat. "Det var flera hundra år sedan det hände sist, och Siri har potential att bli den starkaste Ödesryttaren någonsin" 
Jag kunde inte förstå att de pratade om mig - det verkade omöjligt. Alla blickar verkade vara riktade mot mig, och jag tittade ner på mina skor. Massa frågor bubblade runt i mitt huvud. 
"Hon behöver träning" sa en annan druid, och de andra hummande instämmande.
"Vi hade ingen träning när det började oss" protesterade Alex, och jag tittade snabbt mot henne. Vad menade hon? 
"Nu måste vi gå vidare till nästa ämne - ett mycket viktigare ämne!"

Fanfic special - Lucius

Mobilen surrade till, och jag tittade snabbt på skärmen innan jag svarade. Myra. 
"Siri!! Jag har hittat en häst!" förkunnade hon innan jag hann säga ett ord. Det här var inte första gången det här hände - Myra hade letat efter en häst ett tag och ringt för råd. Jag log för mig själv.
"Vad är det för en?" frågade jag.
"Han heter Dragonborn, är en supersöt C-ponny och gården är bara en timme härifrån! Han har tydligen jättebra härstamning!" berättade hon och la sedan till 
"Och jag ska dit imorgon, vill du följa med?" jag tänkte bara över saken i en sekund innan jag tackade ja - det vore en underdrift att säga att jag var nyfiken. Myra var ingen ponnymänniska.
 
Gården var riktigt stor och i hagarna gick flera hästar - ponnyston med små ulliga föl, unghästar som busade runt och lite större ridhästar. En kvinna som utstrålade trevlighet mötte oss, log stort. 
"Hej på er" log hon och räckte fram handen mot Myra. "Reneé"
"Myra" svarade Myra och log tillbaka mot henne. 
"Då ska jag visa er Lucius" sa hon. "Dragonborn alltså" tillade hon när hon såg våra oförstående ansiktsuttryck. Vi gick förbi en stor hage med några ston och deras föl, och sedan stannade Reneé och pekade på tre hästar; en isabell, en mörkbrun och en vacker sabino.
"Där! Sabinon" sa hon och visst var han supersnygg. Direkt när vi vände blicken mot honom började han visa upp sig, galoppera runt sina kompisar och bocka runt i hagen som en tok.
"Han verkar gilla uppmärksamheten" sa Myra och jag nickade. 
"Han har jättemycket potential, vi har utbildat honom en del i dressyren och han är inkörd" berättade kvinnan och jag såg direkt att Myra var kär - jag klandrade inte henne, han lät perfekt. Men...
"En sekund" sa jag och rynkade pannan. "Om han nu är så perfekt, varför är han så billig?" Kvinnan log nervöst och jag förstod att jag ställt precis rätt fråga. 
"Det lär ni nog märka om ni provrider" sa hon och Myra nickade. 
 
Myra hoppade av Lucius, som nu stod och sov. 
"Det där gick ju.. sådär" sa hon besviket. "Vill du också testa, Siri?" Jag nickade, och kikade frågande på kvinnan, som nickade med ett besviket ansiktuttryck. Jag tog tyglarna och hoppade upp, och det kändes som att sitta på tuggummi. Han släpade med fötterna och reagerade inte alls på skänkeln. Men så hände något, jag vet inte vad. Han började trampa på ordentligt, slänga med huvudet och ville absolut inte stanna. Jag hörde dörren till ridhuset öppnas. 
"Hörni! Tjejen ska rida Lucius!" hörde jag någon ropa och kastade en blick mot Myra och kvinnan. Nu hade ett par andra människor kommit för att kolla på. Lucius småstegrade sig och slog upp med huvudet. Det kändes som att sitta på en tickande bomb. Så tog han ett stort skutt framåt och fattade galopp.
"Såja vännen, stanna. Ptrooo" försökte jag men han ville inte lyssna. Tillslut lyckades jag, på ett mirakulöst sätt, få stopp på honom. 
"Myra? Kan du ge mig ett handtag?" ropade jag när han försökte skena iväg igen, och hon gick ner från läktaren, tog tag i tygeln och log besviket mot mig. 
"Det här suger" klagade hon och jag nickade - med 10 hästar hade man inte tid för ett utbildningsprojekt. Jag strök ponnyn försiktigt över manen, han var underbart söt och jag älskade ju ponnys. Hade jag inte haft nio egna hästar hade jag köpt honom.
"Men du!" sa hon plötsligt och jag rycktes ur mina tankar. "Jag vet! Vi köper båda honom" Jag blinkade. Tanken hade inte slagit mig.
"Så du menar att vi..?" började jag.
"Ja, vi utbildar honom tillsammans" sa hon och jag bet mig i läppen, men insåg sedan att jag knappast hade något att förlora.
"Visst" log jag stort.

Haha xD

Ja, nu är min blogg lite kaoz men försöker göra en header. Har en tillfällig (inte särkilt snygg) men jaja xD
Ska fixa en "namnskylt" också c:

Wintersoul:

1998 - 2008 ~ Wintersoul föddes 20 april 1998 på Stuteri Welfare i Nederländerna. Hon är 100% Holländskt Varmblod och typ uppfödd på en tävlingsbana. När hon var 3 år gammal såldes hon till sin första (eller andra beroende på hur man ser det) ägare - en holländsk tävlingsryttare som ägde många duktiga dressyrhästar. Denne ryttare red även in henne och med tydlig inriktning på dressyr - det var bara hennes skötare som hoppade henne då och då. Hon startade i sin första dressyrtävling när hon var 5 år gammal och vann. Hon tävlades sedan framgångsrikt över hela Europa i ytterligare fem år innan ägaren behövde mer plats i stallet. Nu behövde Wintersoul en ny ägare.
 
2008 - December 2012 ~ Claire, som råkade befinna sig i Nederländerna, träffade Wintersouls ägare på en tävling och de började diskutera hästar. Hon berättade att hon hade tänkt köpa en ny häst men hittade ingen - och så berättade tävlingsryttaren om Wintersoul. Claire tvekade inte en sekund och två veckor senare tog hon bil hem med en häst i hästransporten. 
 Claire var en mycket mångsidig ryttare som bodde i Valedale med sin mamma, som ägde Valedalestallet. Winnie tränades nu mer i hoppning och Claire lade märke till att hon hade en fin hoppteknik - hon lyfte ordentligt på benen. Claire började tävla runt i Jorvik, mest hoppning och dressyr men också några enklare terrängtävlingar. 
 Men, 2011, fick Claire ansvaret för Valedalestallet. Tiden för Wintersoul minskade drastiskt och hon red henne endast en gång i veckan. Sophie red henne 4 gånger i veckan, men ingen av dem tävlade. Tiden fanns inte. 
 
December 2012 - April 2013  ~ I December kände Claire att situationen var ohållbar. Hon var tvungen att sälja stoet. Marley hade vid samma tidpunkt bestämt sig för att skaffa en häst han kunde rida lite på - han hade sett så många rida hans ridbanor och han ville prova själv! Han fick Winnie billigt då han hade ett eget stall och massa hagar så Claire förstod att Winnie skulle få det bra. 
 Men Marley var ofta upptagen. Han red Wintersoul så ofta han kunde, vilket var ungefär 3 gånger i veckan. Nån gång i veckan kom även Sophie och red henne, men Marleys planer om att utbilda sin nya häst till westernhäst gick i kras då han varken hade tid eller motivation. Förtidspensionen var oundviklig. Den en gång kända tävlingshästen gick nu i en hage och betade. 
 
4 April 2013 - Oändligheten ~ Jag letade efter en gullig häst, och Winnie fastnade jag direkt för. Efter bara 5 minuter var hon min ♥

Del 11 - Julspecial

Jag snurrade runt ett varv framför spegeln, betraktade den lila klänningen. Det var i mycket få fall jag bar långklänningar, eller klänningar över huvud taget, och jul var en av de få tillfällena. Utanför mitt fönster virvlade snön omkring och jag kunde höra en bil tuta. Det var antagligen Godfrey, så jag hoppade i ett par gympaskor och sprang ut. Det blåste upp till storm, och jag huttrade till. Godfrey, Baronessans butler, slängde upp bildörren.
"Hoppa in!" ropade han och jag log stort när jag såg May, Tan och Loretta i bilen.
 
Jarlaheim var mysigare än vanligt med all snö och julbelysning. På torget stod några tjejer och pratade, i skuggan av en enorm gran med kulor som glittrade i alla möjliga färger. Men jag gick genast till caféet, för jag frös väldigt mycket och hade glömt rocken hemma. Det var varmt och redan ganska fullt där inne, men det var inte alltför hög volym. Bara ett trivsamt sorlande. Jag hittade ett litet bord och tog upp min mobil, smsade Myra. 
Är du här? Några sekunder senare stod hon framför mig, och jag tittade upp och log stort. Hon hade en skjorta och ett par jeans, alltså typ sina vanliga kläder.
"Wow, har jag missat något? Ska du på nobelmiddag efter detta?" log hon och slog sig ner mittemot mig. Jag log ännu större.
"Det vore väl något, va?" log jag "Och du ska till stallet efter firandet ser jag" 
"Hey! Jag har en blus... eller skjorta på mig!" sa hon allvarligt, men fnissade sedan med mig.
 
Efter ett tag vid caféet kände jag en känsla som absolut inte var rätt. Något var extremt fel. Mitt hjärta började banka hårdare.
"Myra... Jag mår inte så bra. Kan vi gå till Jorvikstallet?" frågade jag och hon nickade. Jag hade fått en underbar jacka av Myra, som jag nu med glädje svepte om mig. Vi köpte lite brända mandlar, och sedan påväg mot stallet berättade jag om tjejerna som jag och Godfrey mött. De som jag fått en dålig känsla av. De som skulle rida Nisse. Myras ögon växte och jag insåg att jag hade haft rätt - de hade inte haft lov. Varför hade jag inte hindrat dem?! Vi sprang mot stallet. 
 
Jag kastade på Ember sadeln. Han frustade högt men spände inte upp magen - han visste att det var allvar. Jag drog på mig ett par jeans som jag haft med mig om ifall att, och en t-shirt under jackan. Sedan sprang jag ut ur stallet med Ember efter mig, kastade mig upp i sadeln. 
"Nisse är borta Ember. Vi måste hitta honom!" viskade jag och Ember la öronen bakåt.
Jag gillar inte det här! Det är inte en bra idé sa han och jag visste att han hade rätt - det var aldrig en bra idé att rida ut i en snöstorm. Myra satt redan på Issy, hennes palominoarab, och vi satte genast av. Jag kisade genom stormen och försökte se något, men kunde inte se något alls. Men det var inte bara snöstormen. Jag kände det Ember kände - något otroligt fel dolde sig i skuggorna. Ju närmare Gröndal vi kom, desto mer protesterade Ember.
Det är inte säkert här! Vi måste vända skrek han i mina tankar. 
"Kliv av Siri!" ropade Myra, och i nästa sekund såg vi båda Nisse nere vid vattenbrynet. Jag styrde Ember ditåt, men bara efter några steg tvärstannade han och vägrade fortsätta. 
"Kom igen Ember!" ropade jag till honom, och han strök öronen bakåt, spände hela sig.
Det är farligt där! Vi måste härifrån sa han igen, och sedan kastade han sig framåt, och jag var för trött och kall för att kunna hålla balansen, och föll genom luften. Jag hann tänka att jag skulle landa mjukt, men sedan kändes det som mitt ben skulle ryckas av och jag släpades över marken. Något hårt slogs mot mitt huvud och jag försökte desperat behålla medvetandet, men det svarta svalde mig. 
 
Jag blinkade mot det skarpa ljuset, det kändes som mitt huvud hade klyvts i två delar. Jag kände att någon höll i min hand, så jag vände huvudet ditåt. Myra. Hennes bruna ögon var blanka och fulla med tårar.
"Myra.." viskade jag, men det kom mest ut som en väsning. En tår rann ner för hennes kind.
"Jag trodde du var död" snyftade hon. Jag försökte le mot henne, men det gjorde ont. Varför gjorde det ont? Sedan mindes jag. Julfesten. Snöstormen. Nisse.. Ember!
"Hur mår Ember?" frågade jag, och jag kunde se i Myras ögon att det var fel fråga "Snälla Myra, vad har hänt med Ember?!". Hjärtat slog fortare, jag kunde höra det bulta.
"Han har ingen livslust kvar" började hon "han har inte ätit eller sovit på tre dagar"

Del 19 - Det slutgiltiga beviset

"MYRA" skrek jag och ställde mig upp i stigbyglarna, vinkade ivrigt. Ember spetsade öronen och gnäggade glatt när han såg Nisse, och började skritta i ett raskt tempo mot dem. 
"Hur går det i Vingården?" frågade Myra en stund senare, när vi skrittade in i Silvergladebyn. 
"Det är väl okej, antar jag" suckade jag och föste bort en hårslinga från ansiktet. "Men jag hade hellre stannat i Moorland" 
Hon nickade och vi försjönk i en sådan där bekväm tystnad, där man inte behöver prata. Det var nog en av de saker jag saknat mest med henne - det var aldrig något tvång att prata, det var aldrig awkward. 
"Där är det" sa jag sedan och pekade på det lilla fiket intill muren, mitt emot postkontoret. 
"Var ska vi ställa hästarna?" undrade Myra fundersamt och jag insåg att jag inte tänkt på det. Ember frustade, och på något sätt kändes det som om han sa att han inte skulle ställa till med besvär. 
"Jag tror man kan binda fast dem där" sa jag och nickade mot en stock som verkade misstänkt lik ett ställe man kunde binda fast hästar vid. Myra skrattade till.
"Vi får väl försöka" sa hon med ett leende.
 
Jag tog en klunk ur koppen med te och lyssnade på när Myra berättade om hur det var i Moorland, samtidigt som jag hade blicken fäst vid postkontoret. 
"Du borde komma över oftare" klagade hon och jag nickade.
"Jag saknar också Moorland - supermycket" klagade jag. 
"Men varför kommer du inte tillbaka?" frågade Myra, och jag hade frågat mig själv detsamma. Jag hade till och med ringt Thomas. 
"Thomas låter mig inte" suckade jag surt. "Jag vet inte ens varför" 
Myra verkade helt plötsligt titta lite närmare på mig, och jag såg att hon fick en orolig rynka mellan ögonbrynen.
"Siri, hur mår du egentligen?" frågade hon. Jag tittade förvånat på henne. Ingen hade undrat hur jag mått på länge.
"Jag... Jag vet inte" sa jag, och det var sant. 
"Du ser jättetrött och stressad ut" la hon till och jag undrade hur jag såg ut egentligen. Jag hade inte hunnit kolla mig i en spegel på ett tag. 
"Det har varit lite jobbigt på sistone. Med Justin och... allt" sa jag, och jag ville så gärna berätta allt för henne. Men jag visste att jag inte fick. Jag suckade inombords, och fäste blicken på postkontoret igen.
 
Han kommer inte, tänkte jag och jag såg hur Ember skakade sitt huvud i ögonvrån. Han höll också på att ge upp. Och då kom han. Jag tog försiktigt upp fotot ur fickan och tittade ner på det. Och sedan upp igen. Det var samma person. Mr Sands. Han var kort, det lilla hår som fanns kvar var gråsvart, och han hade en beige rock på sig. Hans ansikte var stelnat i en sur grimas, och jag undrade om han såg ut sådär eller om han bara var konstant sur. Han tog emot brevet, och gick sedan iväg med hastiga steg. 
"Siri?" frågade Myra och viftade med handen framför mitt ansikte. Jag blinkade till.
"Va?" sa jag och Myra skrattade åt min förvirring.
"Du ser ut som du såg ett spöke" sa hon sedan, mer allvarligt. Men det var ju det jag gjorde, tänkte jag.

Del 20 - Ett låst slott och en talande häst

När jag kom tillbaka till Vingården stod Alex och pratade med Baronessan, som såg arg ut. 
"Vi vet att det var Godfrey som mötte henne den natten hon försvann" hörde jag Alex säga och i hennes hand kunde jag se Lindas telefon.
"Det var han" sa jag snabbt till Alex och hoppade av Ember. 
"Vad.." började Baronessan och såg förvånad ut, men Alex avbröt henne.
"Ge oss nyckeln till slottet, så jag kan få släppa ut min vän. Jag vet att du har henne där" fräste hon och jag hade aldrig hört henne så arg. Baronessans axlar skönk ihop, och hon ropade på Godfrey.
"Ge de båda unga damerna nyckeln till slottet" sa hon och Godfrey höjde på ena ögonbrynet, men tog fram nyckeln och höll fram den mot mig. Försiktigt tog jag den, och den kändes kall och rostig. 
"Men varför?" undrade jag "Varför låsa in en stallflicka?" 
Baronessan suckade tungt.
"Hon snokade runt. Började komma saker på spåren.. Jag kunde inte ha det så" sa hon.
"Du menar att du inte kunde låta veta att du varit gift med Mr. Sands?" frågade jag och hon ryckte till, stirrade förfärat på mig. 
"Familjen Silverglade rykte får inte förstöras. Jag kunde inte låta det komma ut" sa hon, och sedan vände hon och gick in i herrgården. Jag och Alex tittade på varandra, och sedan svingade jag mig upp på Ember och hon på den vita häst hon alltid red. 
"Mot slottet!" sa hon och log stort.
 
Nyckeln passade perfekt i låset - dörrarna gled upp med ett mjukt knarrande. Det tog ett tag innan mina ögon vande sig vid mörkret, men sedan såg jag henne. En liten figur som satt på golvet med armarna om knäna och blinkade mot oss.
"Linda!" ropade Alex, hoppade av sin häst och sprang fram till henne. "Linda, är du okej?" 
Flickan nickade och tog glasögonen Alex höll fram.
"Vad.. Hur fick du veta att jag var här?" frågade hon och Alex nickade mot mig.
"Siri hjälpte mig. Vi har fått veta en del om det som pågår på Jorvik - jag tror det är dags att kalla till ett krismöte" sa hon och Linda ställde sig upp. Jag kunde se att hennes trassliga hår var mörkbrunt, och hennes chokladbruna ögon betraktade mig nyfiket. Sedan lutade hon sig mot Alex och viskade något i hennes öra, och Alex nickade, viskade något tillbaka. Linda såg förvånad ut, och betraktade mig på nytt.
"Du har ett starkt band till Emberknight, ser jag" sa hon och jag spärrade upp ögonen, förvånad över att hon kunde veta Embers namn. Hon log när hon såg mitt chockade ansiktsuttryck.
"Jag tror det är bäst du får veta allt om oss Ödesryttare snart, nu när du snart är en själv" sa hon och Alex armbågade henne i sidan.
"Sluta hålla på sådär!" sa hon och lade mumlande till något som lät som "Varför ska synska människor alltid vara så kryptiska", men jag hörde säkerligen fel. Man kan inte vara synsk. Linda skrattade till. 
"Linda, vi ska mötas i Stencirkeln imorgon. Då kan jag berätta allt som hänt" sa Alex sedan och Linda slutade skratta och nickade allvarligt. "Siri, du är såklart också inbjuden. Elizabeth visar dig vägen, så rid till Valedale imorgon"
 
Embers rygg var hal och blöt. Han steppade runt på stället och vattnet skvätte från hans hovar. Lite längre ut i vattnet tjoade Myra till när Nisse tog ett litet bocksprång. 
"Kom!" ropade hon och jag släppte lite på Embers tyglar, och hon tog ett stort språng mot Nisse. 
"Jag kan inte hålla honom!" ropade jag och Ember bockade en gång till. Jag gled och tog tag i hans man.
"Jag kommer åka av" väste jag och Ember stannade upp och vände på sitt huvud, tittade på mig med pigga och glada ögon.
Det är inte mitt problem, sa han och jag visste att det var han, på något omöjligt sätt. Sedan hoppade han rakt upp i luften, och i nästa sekund låg jag i vattnet. Myra låg dubbelvikt över Nisse och skrattade, och Ember stod en bit bort och sparkade i vattnet med frambenet. 
"Okej, okej, du ska få bada" sa jag och jag kunde svära på att han såg nöjd ut. 
Bra sa han och buffade på mig när jag var framme vid honom, och av någon anledning tyckte jag inte det var konstigt alls att min häst pratade med mig.

Del 24 - Ödesryttaren

"Låt oss tala om det vi vet. Vi vet att Garnok är i farten igen, och våra druider har rapporterat mörk magi runtom i Jorvik, på många olika sätt. Därför måste vi utföra Ljuscermonin så vi kan stoppa Garnok, men tyvärr är det inte så lätt" sa Fripp och det snurrade i mitt huvud. Garnok? Mörk magi? Ljuscermonin? Ingen verkade notera min förrvirring och samtalet fortsatte. De höll en normal samtalston, som om de haft det här mötet förut.
"De enda Ödesryttarna vi har är Alex och Linda. Lisa och Anne är försvunna, men Siri kan troligtvis ersätta en av dem, och då har vi bara tre stycken. Vi måste alltså leta efter Lisa eller Anne, och så är Ljuscermonins bok borta.." 
Alla var tysta i några sekunder efter att Fripp slutat prata och jag undrade om jag borde säga något. Sedan började Elizabeth prata.
"Bra sammanfattat. Än sålänge är Garnok inte särskilt starkt, men det finns många okända figurer där ute som delar intressen med Garnok, och de har riktat sina ögon mot oss. Dessa är omedvetna om de farliga bieffekterna som uppstår när Garnok blir starkare, och därför måste vi stoppa dem" sa hon och jag tänkte på ryttaren i den röda kappan och Mr. Sands, och en rysning gick genom min kropp. 
"Tiden är kommen. Vi måste sprida ordet till alla druider ute på Jorvik, vi säger att det är dags för cermonin igen. Vi måste fokusera på att försöka hitta åtminstone en av de försvunna Ödesryttarna, och att träna Siri" sa en druid med mörk röst. Fripp nickade och sedan tittade han på mig med mörka, allvarliga ögon.
"Tack för att ni alla kunde komma på så kort varsel, och tack Siri. Vi hoppas att du kan bli en fullfjädrad Ödesryttare du med, när tiden är den rätta. Om du vill kan du stanna så kan vi försöka svara på dina frågor" sa han och jag blinkade. Visst hade jag frågor. Vilka var druiderna? Ödesryttare? Vad kan de göra? Vilka är Lisa och Anne och vad har hänt med dem? Vart är jag någonstans? Vad är Garnok? Vad är Ljuscermonins bok? Vad ska jag göra? Men ingen av dem var det första som kom ut när jag öppnade munnen.
"Vad.. Vad har Justin med allt det här att göra?" var det första jag fick fram, och Elizabeth gav mig en medlidsam blick. 
"Det är hemskt att dina vänner ska behöva bli indragna i det här. Som du bevisade är Justin Mr. Sands barnbarn, och det är uppenbart att de har planer för den starkars pojken. Vi tänker försöka hitta och rädda honom, men just nu har vi inga ledtrådar" sa hon och jag nickade tyst.
"Vilka är Ödesryttarna? Vad kan de göra?" frågade jag och såg hur Alex flinade.
"Vad kan vi göra, menar du? Du är en av oss" log hon och hennes leende smittade av sig. "Jag kan visa, om du vill?" 
Linda suckade men hon log, hon med, och jag nickade ivrigt. Alex öppnade handen och en blixt sköt ut med ett sprakande. Sedan var det som om den slog i vägg och dess ljus spred ut sig som en kupol runt Alex.
"Jag kan göra sköldar" log hon och sedan la hon till "och så kan jag ta själar, men det kan jag inte demonstrera på någon här" 
Jag blinkade och tittade på Alex med en blandning av förvåning och förskräckelse. Ta själar?! 
"Hon använder det aldrig på någon, det är lugnt" skrattade Linda, och så gick hon fram till mig. 
"Jag kan se syner, från det förflutna och för framtiden. Jag kan försöka visa dig?" frågade hon och denna gång nickade jag lite mer tveksamt.
"Det gör inte ont, jag lovar" sa hon lugnt och tog mina händer. Genast forsade bilder in i mitt huvud - det var Linda och en rödhårig tjej i ett växthus, och jag kände igen tjejen som Lisa. Jag visste inte hur jag visste vad hon hette, men det här var Lindas minnen och hon visste. I nästa sekund satt jag på en tjock isabell och galopperade så fort jag kunde, och det var bråttomt. Framför mig såg jag Lisa på en vit häst med blå man och svans, och en sekund senare var jag i den rosa världen. Pandoria, sa minnet. Den här gången var bråttomkänslan mycket starkare, och gränsade till panik. Jag slog upp ögonen och mina händer ramlade ur Lindas. Hon stirrade på mig med samma förvåning som jag kände - hade jag just upplevt Lindas minnen?!
"Nå, vad hände?" frågade Fripp ivrigt. Jag undrade varför alla helt plötsligt stirrade på mig så intensivt.
"Jag kunde dela det med henne!" sa Linda och log stort mot mig "Tidigare har jag bara kunnat dela med Lisa, Anne och Alex - ödesryttarna jag är bunden till. Det här - det här är nytt" 
Jag log försiktigt mot henne.
"Jag.. jag har inga fler frågor nu" sa jag sedan tyst och Fripp nickade. 
"Du kan komma tillbaka när du vill - gör bara samma sak som när du kom" sa han och så kände jag hur jag drogs tillbaka, in i mörkret. Jag försökte ha bättre balans denna gång, men när jag landade på marken tappade jag balansen och föll framåt. Jag hörde Ember andas häftigt bredvid mig, och jag tittade uppåt. Solen stack mig i ögonen, och det var mycket ljusare än jag kom ihåg. Jag rullade över på rygg och tittade upp mot himlen. Ember suckade, och så vek han också sina ben och en stund låg vi båda där, i mitten av gläntan. 
"En dag" sa jag till Ember "En dag ska jag klara mig att ta igeom portalen utan att ramla"
Han frustade till, och det lät som han skrattade åt mig, och i samma stund insåg jag att jag hade accepterat tanken på att vara en Ödesryttare. 

Del 17 - Magi

Jag lutade mig bakåt i sadeln och gav Ember långa tyglar. Jag hade aldrig varit i den här delen av Jorvik - en stor skog med enorma träd som kallades Hollow Woods. Ett par fåglar kvittrade och en varm sommarvind fick löven att prassla. Längst in i den här skogen fanns tydligen byn Valedale. Alex hade bett mig rida hit. Men Ember var inte avslappnad. Han var spänd som en stålfjäder. 
"Vad är det?" frågade jag när han hoppade till av att en kanin hoppade ut ur en buske. Han frustade oroligt som svar och precis i det ögonblicket dök några hinder upp, precis utanför stigen. Ember tvärstannade och stirrade på dem som och det var aliens. 
"Ember, det är ett par trähinder" suckade jag irriterat och drev på. Han fattade kort galop och jag lät honom hållas - det kunde inte var långt kvar till byn nu.
 
Jag hoppade av Ember som nu inte alls ville stå still. Men jag kände det också. Det låg något i luften här - det var inte direkt fel men jag hade aldrig upplevt något liknande innan och det gjorde mig lite nervös. 
"Hej" hördes en glad röst och jag snurrade runt på stället. "Behöver du hjälp?" Där stod en blond kvinna med nötbruna ögon och en senapsgul jobbrock. 
"Eh.. Jag letar efter Elizabeth Sunbeam" sa jag blygt och blinkade till innan hon samlade sig. 
"Hon bor i det lilla sagohuset bakom vandrarhemmet. Vi ses, hoppas jag!" log hon och jag vinkade medans jag gick mot vandrarhemmet. Och så fort jag kommit runt det - wow. Jag fattade vad hon pratat om när hon sa sagohus. Ett litet stenhus, omgivet av vackra rosor. Utanför det stod en liten kvinna med en lång grön klänning och orange hår. 
"Elizabeth?" frågade jag, och hon vände sig om. Hennes ögonfärg förvånade mig - ljust ljust gröna. 
"Åh hej, du måste vara Siri" log hon stort. "Och du har med dig Emberknight, ser jag" Jag stirrade förvånat på henne, hur kunde hon veta våra namn? 
"Alex smsade mig" förklarade hon, som svar på min tanke. Det fick mig inte att tro att hon inte var magisk, på något sätt.
"Ehm.. Jag är för att fråga om Justin. Han stack iväg med Sabine.." började jag och Elizabeth avbröt mig.
"Jo, Sabines inblandning oroar mig verkligen. Men vi råkar veta att Baronessan är Justins farmor och att hon var gift med en viss mr. John Sandman. Vi tror att det kan vara samma person som Mr. Sands - ledaren för Dark Core" berättade Elizabeth och jag blinkade förvånat. Vad hade Dark Core med något alls att göra?
"Men.. Okej.. Hur ska det här hjälpa Justin?" sa jag förvånat.
"Om vi vet att John Sandman är samma person som mr. Sands kan vi nog hitta Justin - vi vet vart mr. Sands gömmer sig. Dessutom sa Justin att han skulle till sin "farfar" - John Sandman" förklarade hon och jag nickade tyst.
"Mr. Sandman var med i rådet i Firgrove och.." fortsatte hon men nu var det min tur att avbryta.
"De brukar ha bilder på gamla råd.. Jag kan rida dit och låna den bilden. Någon här måste väl känna igen mr. Sands?" frågade jag och Elizabeth nickade leende.
"Vilken underbar idé! Och Alex kommer defenitivt känna igen honom! Men först.." en tveksam ton hade smugit sig in i hennes röst när hon sa det sista, och bakom mig stampade Ember oroligt när hon höll fram en pinne mot mig.
"Skulle du kunna gå upp till stenarna med en måne, en stjärna, en blixt och en sol på och testa att vifta med pinnen framför? Och sedan komma ner och berätta vad som hände?" frågade hon och jag tog förvirrat pinnen.
"Visst.." sa jag tveksamt och Elizabeth pekade på en stig halft gömd bakom huset. 
"Följ den stigen" sa hon och jag hoppade snabbt upp på Embers rygg, och han travade bestämt ditåt. 
 
Jag kom ut på platt mark och tittade mig omkring. Det var en - kan man kalla det glänta? - mellan två berg. Ingen insyn alls, förutom om någon stod uppe på berget. Det stod fyra stenar i en cirkel längst bergväggen. De hade ett knappt synligt mönster. Jag hoppade av Ember och gick fram till den första, och höjde pinnen. Det kändes stelt, och konstigt. Jag viftade tveksamt med pinnen - och så hände något. Min arm började rita ett mönster i luften med pinnen, men jag var lugn. Det kändes som hela jag helades. Och så lystes mönstret upp - en stjärna. Den lyste klarlila mot stenen, och jag backade skräckslaget. Lugnet var borta.
"Ember" viskade jag, och vände mig mot honom. Han såg lika rädd ut som jag, men puffade mig mot nästa sten. Den här gången hittade jag mönstret nästan direkt, och bilder flimrade runt i min hjärna. Jag såg inga samband - det var fyra tjejer och deras hästar, där var Alex på en gyllenebrun häst, och där var en värld som var helt rosa, en värld som var påväg in i vår. Jag såg sprickor som läckte den rosa världens energi in i vår, och jag såg en röd ryttare och hennes häst. Denna gång var mönstret en måne. Jag tryckte händerna mot mitt huvud, men bilderna var borta. Jag gick med darrande steg mot den tredje stenen, och nu hittade jag mönstret direkt. Till min förvåning kände jag ingenting - inget lugn, inga bilder. En sol uppenbarade sig på stenen, och jag gick till den sista stenen. När jag viftade med pinnen - som jag nu tvivlade på var en pinne - kunde jag känna något inuti mig, som med första stenen. Men denna gång var jag inte lugn - jag hade en virvelvind inuti mig, kände mig som ett åskoväder. Jag tog två steg bakåt när jag var klar, och såg blixten lysa starkt mot stenen.
 
"Elizabeth!" ropade jag när jag såg henne. Hon kom framskyndande, och jag gav henne pinnen.
"Vad hände?" frågade hon ivrigt.
"Mönstrena lyste" sa jag och undrade vad det betydde. Elizabeths ansikte var en mask av förvåning.
"Alla?" frågade hon som hon inte kunde tro sina öron. Jag nickade, och hon skakade förundrat på huvudet.
"Det.. det omöjligt.."

Del 15 - Försvinnandet

Han stirrade på mig, chockad. Sedan, lugnt. Jag öppnade munnen för att fråga vad det var frågan om, men han hann före.
"Om det här är sant, så måste jag.. åka på en liten resa. Nu" sa han och jag rynkade pannan.
"Men.. idag? Du kan inte bara lämna allt..." stammade jag men han nickade. 
"Berätta för min pappa att jag åkt för att hälsa på farfar. Hejdå Siri" sa han och gav mig en kram, men mina armar hängde längst med mina sidor, och jag stirrade efter honom när han vände och gick. Så buffade Ember på mig, oroligt. Jag hoppade upp och Ember verkade veta vart vi skulle på en gång, och att det var bråttom. Han galopperade ut utanför murarna och nästan direkt såg jag Thomas, som skrittade längst vägen på en palomino. 
"THOMAS!!!" skrek jag så den nervösa lilla hästen hoppade till. Han såg alldeles för stor ut för den, nu när jag kom närmare.
"Justin åkte på en resa till sin farfar och han är påväg dit nu" sa jag så snabbt att jag undrade om han kunde höra mig, men han stirrade på mig, mållös, och jag förstod att han hade förstått.
"Vi måste stoppa honom" sa han bara och fattade galopp, for förbi mig, mot deras hus. Jag följde efter, hoppades hoppades hoppades att Justin var kvar, att Thomas skulle stoppa honom. 
 
Thomas kom ut ur huset, kritvit i ansiktet med tårar i ögonen. Jag förstod innan han sa det att Justin inte var kvar, och paniken fick mitt hjärta att börja bulta. Jag var tvungen att ta reda på vad som stod i det där brevet - och de enda som visste det var Justin och Sabine. Jag vände Ember på stället, och han visste som vanligt redan vart jag skulle. Thomas ropade efter mig, men jag var redan påväg - till Sabine. 
 
"SIRI" fräste Judy när Ember närmast skenade in på stallplanen, svettig och stirrig "Vad GÖR du"
"Jag har inte tid att prata... snälla, säg var Sabine är" sa jag, och hon stirrade på mig som jag blivit galen. Vilket jag antagligen blivit, för jag visste ju inte ens varför Justin lämnade Moorland. Men Thomas hade verkat så rädd och...
"Hon tog en ridtur. Du borde prata med den där tjejen där, hon kanske kan berätta mer om Sabine. OCH LUGNA NER HÄSTEN " röt Judy när Ember halvt travade halvt galopperade mot den blonda flickan som stod och matade en vit häst med morötter.
"Ursäkta? Kan du hjälpa mig med..." sa jag och försökte hålla mig lugn, för flickan stirrade på mig som hon sett ett spöke. Eller som jag var spöket ".. Sabine.. hon gav ett brev till min kompis och han drog och jag vet inte var han är och nu är hon också borta och.." Flickan höll upp handen. Jag var på gränsen till tårar och gömde ansiktet i händerna. 
"Så du säger att Sabine gav ett brev till Justin?" sa hon oroligt. Jag frågade inte hur hon visste vad han hette, för jag orkade inte bry mig "Okej, vi måste till Moorland fort. Det är enkelt att spåra Khaan - där han satt sina hovar brinner det. Men vi måste skynda oss, de försvinner snabbt. Kom!" Flickan svingade sig upp på hästen och fattade galopp. Redan eftter några meter såg jag de första eldarna - de gick från vindruvsfälten till klipphärad, och sen fortsatte de, till min förvåning, längst Moorlands södra strand. 
 
"Där" andades flickan, och jag såg dem. En pojke och en flicka, båda svarthåriga med bruna ögon. Annars fanns det inga likheter. Justin stirrade på mig, bad mig gå med blickan, och Sabine log ett leende som fick det att krypa i huden. Båten startade med ett rytande, och jag försökte ropa till Justin, men mina ord dränktes. Jag vände mig mot flickan, som jag först nu betraktade ordentligt. Blont, ganska långt hår, bruna ögon, en grå mössa.
"Jag heter Alex. Jag kan behöva informera lite folk om det här... Är du okej?" tillade hon oroligt när tårar trängde upp ur mina ögon.
"Förlåt.. jag vet bara inte varför.. varför han åkte" viskade jag. Det fanns så mycket jag inte visste, men något jag visste var att Justin inte skulle göra så frivilligt. Och nu hade Thomas förlorat sin son och det var mitt fel. Jag lutade mig framåt och kramade Embers hals. Jag hade en känsla av att jag gjort något förfärligt, något som skulle få konsekvenser - dåliga konsekvenser.
 
"Du kunde inte veta" sa Myra. Att hon kommit till Vingården för min skull förvånade mig.
"Men jag borde frågat.. jag borde.." viskade jag och min röst bröts på slutet. Anna och Alex stod vid boxdörren, Myra satt bredvid mig, under Embers krubba. 
"Du hjälper ingen genom att sitta här" sa Alex, men jag orkade inte lyfta huvudet för att möta hennes blick. Mitt fel. 
"Han kanske har det bra" försökte Anna. Den tanken hade faktiskt inte slagit mig. Men jag kunde höra tvekan i  hennes röst.
"Det var mitt fel, och jag måste rätta till det. Jag måste hitta honom"

~Ritade Emberknight~



I MITT MATTEBLOCK 8D


Liten bild på ögat :3 Han har ju blåa ögon ^^

Emberknight

Mobilblogg c:


Det fick bli en ganska dålig bild från Insta c:

Ja, tänkte dra Emberknights "Embers" historia.

I början skulle jag egentligen ha ett annat sto, ett silvergrått sto vid namn ZweetZilver, som var en connemara, hon var min innan jag flyttade till Jorvik. Eller rättare sagt, hon var min foderponny. Men den riktiga ägaren ville ha sin ponny i Sverige och istället fick jag finna mig i att få ett Jorvikfullblod av Justin Moorland. Att gå från ponny till stor häst var ett stort steg - men det svåraste var att gå från sto till hingst. I början var Ember snäll och vänlig mot sin nya ryttare, men efter några månader började han krångla. Jag ville mest rida dressyr och när han kom ut i naturen (särskilt BobCats Vildmarkslopp) började han bocka, skena och kasta av mig. En gång kastade han av mig nerför en klippa i stenraset [jag landade i en buske] och fick ligga på sjukhus i två veckor. Sen när jag kom tillbaka var han ännu vildare.

Det tog 3 tränare och 7 ridläger innan jag kunde kontrollera honom. Det var den sista tränaren som lärde mig att Ember tyckte bäst om Terräng; och då upptäckte jag att jag också älskar det. Jag började rida ut mer och plötsligt var han extremt duktig - bara ett problem. Han hatar att hoppa. Så vi får springa runt alla hinder c8 Efter mycket träning så började vi delta i MC, det högt ärade Championatet. I början gick vi inte ens i mål, Ember blev hetsad av de andra hästarna och skenade. Men vi tränade sjukt mycket och efter någon vecka gick vi i mål första gången. Ca 2 veckor gick vi i mål med placering första gången och de senaste gångerna har jag placerat mig topp 5, min bästa placering är första plats c:

Del 18 - Mr John Sandman

Jag tittade mig omkring i byn. Den var lite större än Valedalebyn och omgiven av en hög trämur. Mitt i byn stod ett stort hus, och framför det står en kort, lite rund man i svart kostym och en stor mustach. 
"Mr Franklin?" ropade jag, och han tittade förvånat upp. Det verkade som han letat efter någon med blicken. 
"Ursäkta, men finns det möjlighet att se bilder på det gamla rådet" sa jag och undrade om jag var för rak på sak, för han höjde ena ögonbrynet.
"Jag är ledsen, men en annan ung dam var nyss här och skärde sönder det när jag gav det till henne." sa han och jag stirrade på honom när han höll fram bilden. En person var borta. "Där är hon!"
Jag vände mig om i sadeln och hörde mr Franklin ropa något om vandalism, men det enda jag kunde fokusera på att det var hon - flickan med de röda kläderna på den stora svarta hästen. Ember snurrade runt och satte av i galopp mot dem. Hennes häst vände mot utgången, och jag såg en bit papper sticka ut ur hennes ficka. Jag drev på Ember lite och en sekund senare var vi ikapp, och jag sträckte mig efter pappret. När jag snappade åt mig det kunde jag svära på att jag hörde henne mumla något misstänkt likt en rad svordomar. Ember svängde på stället, mycket mer stabilt än förra gången vi tagit något från just denna ryttare. Jag kunde känna Embers stolthet när han travade in i byn och vi lämnade bilden till mr Franklin.
"Så hon skärde ut John Sandman. Tänka sig" sa han och jag blinkade.
"John Sandman?" frågade jag och han visade bilden. Det var en man som såg en aning kort och spinkig ut, med inte alltför mycket hår. Även om bilden var gammal så kunde jag se att hans ögon var iskalla och att leendet inte var äkta.
"Kan jag... Kan jag få låna den här bilden ett tag?" frågade jag och mr Franklin ryckte på axlarna.
"Behåll det du - jag har inget intresse av en gammal bild på honom" sa han och gav mig bilden. Jag log försiktigt mot honom, innan jag vände Ember om och travade ut ur byn.
 
Alex stirrade chockat på bilden. Hon verkade, för första gången sedan jag mött henne, ha tappat förmågan att säga något. Jag visste att detta var rätt man innan hon öppnade munnen.
"Det är han - det är Mr. Sands" sa hon och jag nickade. "Vi ha ett bevis till - vi måste se honom" 
Jag nickade igen, och väntade på att hon skulle säga något. Men det gjorde hon inte.
"Det.. det är en address på baksidan av bilden" sa jag och hon vände på bilden, och lyste upp. Hon hade fått en idé.
"Han har en postlåda i Silvergladebyn - vi postar ett falskt brev dit och ser om han kommer dit för att hämta det!" sa hon och log stort mot mig.
"Så... vilka är 'vi'?" undrade jag nervöst. 
"Han känner antagligen igen mig, så det får bli du! Men du kan ju alltid dra med några vänner om du inte vill vara ensam" sa hon, och lade sedan till, i ett allvarligare tonfall: "Men de får inte veta varför ni är där"
Jag suckade, men visste att jag var den enda som kunde göra det här. Så jag tog upp mobilen, letade upp nummret i kontaktlistan och hörde tonerna gå fram.
"Heeej, det är Myra" hördes Myras, en aning förvrängda, röst i telefonen.
"Myra! Det är Siri" log jag och lade sedan till "Vill du följa med på fika i Silvergladebyn imorgon?"

Del 16 - Gråtande spöken

Jag stirrade på burken med läsk som stod framför mig på bordet. Både Myra och Anna hade erbjudit sig att följa med mig till Silvergladebyn, men jag hade velat gå själv. Ta en promenad, rensa tankarna. Men inget hjälpte, inte ens Ember. Jag kunde inte förstå varför Justin bara stuckit. Och jag kunde inte bli av med känslan av att det var mitt fel. En kille stod lutad mot väggen en bit bort, lång och muskulös, med spretigt blont hår. Han vinkade till mig när våra blickar möttes, och jag trodde mig minnas att en av tjejerna i stallet hade presenterat honom som sin bästa vän. Jag log försiktigt med honom när han släntade fram mot mig med händerna i fickorna. 
"Hej Siri! Du brukar inte vara så ofta här va?" frågade han och jag nickade tyst. Jag var för blyg för att våga mig på en konversation. 
"Har du hört att det vilar en förbannelse över slottet? Att det var därför Baronessan låste portarna?" sa han, och jag antog att han ville att jag skulle prata. Jag undrade också om han hört om Justin. Om han bara gjorde detta för att det var 'synd' om mig. Jag hoppades inte det. 
"Nej, vadå för någon? Jag trodde inte portarna var stängda hela tiden" sa jag efter en liten stund, och Lance ryckte på axlarna.
"Man kan höra någon gråta därinne på nätterna, om man vågar sig tillräckligt nära. Vi kallar henne Gråtspöket" förklarade han. 
 
".. och de kallar henne Gråtspöket!" förklarade jag för Alex, som lyssnade uppmärksamt. Hon hade lagt sina fötter på bordet och vi satt inne i sadelkammaren. Jag hade berättat om spökhistorian för henne, och nu satt hon och tuggade på sin underläpp.
"Det är konstigt, jag har aldrig hört något om Gråtspöket. Det är nästan så..." sa hon fundersamt, och sneglade tveksamt på mig innan hon fortsatte "... Det är nästan så jag börjar tänka på Linda. Linda var fd stallskötare här och en av mina bästa vänner, men så en dag försvann hon bara. Ingen vet vart hon försvann. Men jag vet att hon inte skulle göra så frivilligt, jag tror hon blev kidnappad. Och om det är så, att hon blev kidnappad, så tror jag Baronessan har något med det att göra" Alex verkade hård, men jag kunde se att hon var ledsen. 
"Vi borde fråga Baronessan" sa jag bestämt. Alex ställde sig upp, och jag följde efter när hon gick mot herrgården. 
 
"Vad vill ni då?!" fräste Baronessan när hon såg oss, de gröna ögonen genomborrade mig och jag förlorade talförmågan. Det verkade dock inte Alex göra. 
"Vi undrade bara om vi fick utforska slottet lite?" sa hon självsäkert och Baronessan vände sin blick mot henne.
"ALDRIG att jag släpper in någon där, flicka lilla. Vad som än händer där inne angår inte er. Och ni borde sluta lägga era små näsor i blöt, annars kanske något mycket otrevligt händer" snäste Baronessan, vände på klacken och gick in i huset. Jag stirrade efter henne, och undrade vad det var om. Sen kom jag på att jag skulle kvällsfodra hästarna nu. 
"Du, Alex, jag måste kvällsfodra hästarna nu, men vi ses imorgon!" sa jag och började småjogga mot stallet. 
 
Dörren till mitt rum slogs ut med ett brak och jag satte mig upp i sängen, blinkade bort sömnen ur ögonen och kisade mot inkräktaren. Det var Alex, och hon hade något i handen som hon viftade med.
"SIRI! Kolla vad jag hittade!" ropade hon och jag försökte urskilja något i mörkret men det var näst intill omöjligt.
"Men.. va.. Vad är klockan?" frågade jag och Alex ryckte på axlarna.
"Det spelar ingen roll. Det är Lindas glasögon OCH MOBILTELEFON" sa hon upprymt "Om hon skulle lämnat stället frivilligt skulle hon inte lämnat sina glasögon och sin telefon bakom stallet... Och vet du vad som står i det senaste smset? Möt mig bakom stallet inatt, klockan tio, och jag förklarar allt. Jag känner inte igen numret, gör du?" Hon höll den blå telefonen i mitt ansikte, och jag skakade på huvudet.
"Kan du inte ringa det då, och se vem det är?" sa jag sömndrucket och Alex nickade ivrigt.
"Självklart! Kan inte du göra det? Ifall det skulle vara nån som kände igen min röst.." sa hon och rösten tonades ut på slutet, så jag nickade, tog telefonen ur hennes hand och ringde. En ton, två toner.. och sedan svarade någon. Chocken fick mig nästan att tappa telefonen. Rösten var trött men jag kände igen den.
"Hej, det är Godfrey. Vem är det..? Hallå..?"

Till Rose Skyfield ~ Starflower



Jag vet inte om bilden blir för stor/liten nu, isåfall rättar jag till det sen. I vilket fall är det Rose Skyfields häst Starflower c:

Fanfic special - Debbie

Jag lutade mig mot väggen och lät solen värma mina bara ben. I hagarna betade hästarna lugnt och jag slöt lyckligt ögonen. När värmen kommit var våren min favoritårstid - inga flugor än, men ändå varmt som på sommaren. Men av någon anledning kände jag mig rastlös och jag kände mig full av energi. I samma stund började min mobil vibrera och jag drog snabbt fram den ur väskan bredvid mig. Tyra. Jag blinkade förvånat innan jag svarade. Innan jag hann få fram ett ord började hon prata.
"Siri! Hej! Vad bra att du svarade!" sa hon och jag log.
"Hej Tyra! Eh.. var det något, eller..?" frågade jag och Tyra fyllde genast i när jag slutade prata.
"Du vet Debbie?" började hon, och det var klart jag mindes Debbie. För några år sedan, närmare bestämt sex, hade Baronessan bestämt sig för att börja föda upp Andalusiers med inriktning av terräng. De första fölen kom för fem år sedan, tre fölungar vid namn Diego, Domingo och Debbie. För ett år sedan fick jag rida Debbie, det enda stoet, för första gången. Jag blev fast, och ville köpa henne. Men Baronessan hade inte lust att sälja - hon skulle vinna mycket mer på att utbilda henne ett år och sedan sälja henne. 
"Ja" sa jag tyst och försökte dölja hoppet i min röst. Debbie var utanför min prisklass.
"Baronessan tänker sälja henne och jag tänkte att du borde ha första tjing. Du kan hantera henne bäst, och jag tror ni kan gå riktigt långt" sa hon på sitt vanliga rättframma sätt och jag log för mig själv.
"Jag kommer så fort jag kan"
 
Jag tittade på de tre hästarna, fortfarande tillsammans som när de var föl. Debbie stod ut på fler sätt än ett; hon var lugnare och den enda bruna av de tre. 
"Debbie!" ropade jag, och hon tittade upp med spetsade öron och pigga ögon och började trava mot mig med stora steg.
"Är hon inte en fröjd för ögat?" frågade Baronessan, som stod precis bakom mig. Jag visste redan att jag ville ha henne. Tyra skrattade till.
"Behövs det ens en provridning?" undrade hon skrattande och jag kunde inte annat än att hålla med. 
"Som om du läste mina tankar" muttrade jag till svar och sträckte fram handen mot Debbie. Hon nosade nyfiket på den.
"Hur mycket kostar hon?" frågade jag utan att tänka. Tyra log försiktigt mot mig.
"Diego och Domingo är lite mer eftertraktade än henne, så vi skulle kunna ge dig henne för lite mindre än dem. 690, kanske?" sa hon och jag fick lust att krama henne. Istället vände jag mig mot Debbie.
"Välkommen hem, gumman"
 

Del 22 - Påsk på Jorvik

Solen sken ner på en liten halvö – Jorvik. I öns skogar hade vitsippor och andra vackra blommor börjat tränga bort de multna löven från hösten, och på vissa träd hade knopparna redan börjat slå ut. Alla bäckar som förut varit uttorkade eller frusna var nu fyllda med vatten – allt från vilda bäckar som snabbt kastade sig fram till lugna, porlande bäckar. Fåglarna byggde sina bon, och på marken kunde man skymta smådjur som ödlor och möss som vågade sig fram för att ta sin del av solskenet. Dagen till ära sken solen från en molnlös himmel, men bara två dagar innan hade det stormat för fullt.
”Aprilväder” skrattade människorna när de tog ut utemöblerna igen för att äta bullar och dricka kaffe. I de större byarna var uteserveringarna på caféerna fullsatta, och på gatorna gick personer och shoppade det senaste modet. På vägarna var det fullt att hästar – de var mjuka från regnet och perfekta att galoppera på. Barn letade skrattande efter påskäggen deras föräldrar gömt och tjöt glatt när de hittade ett. Men utanför Sunfieldgården, på en liten äng, låg en flicka på rygg. Bredvid henne betade en häst lugnt, en vacker fuxskäck med blåa ögon. Flickans ögon var stängda, och det såg ut som hon sov.

 

Jag kände solens strålar mot ansiktet, de värmde mig. På avstånd hörde jag sorlet från Jarlaheim, men det var minst sagt lågt och jag kunde slappna av till det.
Kan vi inte göra något? Frågade Ember för femtioelfte gången och jag suckade irriterat.
Nej, vi måste vänta på att mamma kommer, tänkte jag till honom, öppnade ögonen och rullade över till sidan för att kunna titta på honom. Han stod och tittade mot Sunfieldgården.
Kan vi inte… bada? Undrade han och jag himlade med ögonen och rullade över till rygg igen.
”Klart vi inte kan” sa jag högt. Det kändes bättre att säga saker högt – jag var fortfarande inte säker att han kunde höra mig när jag tänkte.
Jag har tråkigt frustade Ember och jag kunde riktigt höra uttråkningen i hans ”röst”. Även om han inte riktigt pratade, jag bara förstod vad han menade. Det var svårt förklara, ens för mig själv. Och nu förstod jag att han inte bara menade att han hade tråkigt nu – inget hände. Inget hade hänt på sju månader, faktiskt.
”Jag också” sa jag och la båda händerna bakom huvudet.
Kan inte du fråga Alex eller Linda om något? Eller Elizabeth eller Avalon? Undrade han och jag suckade tungt.
”De vet säkert lika lite som vi. Vi lyckades ju nyss bli av med sprickorna” påminde jag honom, men det var inte riktigt sant. Det var flera månader sedan. Flera månader av händelselöshet. Ember var tyst, men jag visste att han inte nöjde sig med mitt svar. Han var lika otålig som jag på att gå vidare med allt – hämta hem Justin, stoppa Garnok en gång för alla. Se vad mer som var gömt i Jon Jarls gravkammare.
”Ember, det är påsk. Försök var lite glad!” sa jag och han buffade mig lekfullt på axeln. ”Hoppas mamma kommer snart – jag börjar bli sugen på godis”
Ember frustade och fortsatte beta. Jag sträckte lite på mig och satte mig upp, och solen stack mig i ögonen, och jag hörde en välbekant ropa mitt namn. Jag vände blicken mot Sunfieldgården, och jag såg i ögonvrån hur Ember gjorde detsamma.
”MAMMA!” skrek jag lyckligt och hoppade upp på mina fötter och sprang fram till henne och kastade mig fram för att krama henne. Hon hade skaffat lugg, men annars var hon sig lik. Hennes blåa ögon var mjuka och glada när hon tittade på mig, och hennes ljusbruna hår var mjukt och lockigt. Hon log stort när hon strök bort lite hår från mitt ansikte, men samtidigt var det ett litet sorgset leende.
”Du har minsann växt sedan sist” sa hon och jag kramade henne en gång till.
”Det är klart jag har, det var snart ett år sedan mamma” skrattade jag och då kom Ember fram till oss. Mamma vände sin blick mot honom och han nosade nyfiket på henne.
”Jag förväntar mig att du tar hand om min dotter” sa mamma och petade honom på mulen. Han drog bak huvudet och såg förnärmad ut, och jag undrade om han förstod vad hon sa. I svar till det skakade han på huvudet och jag fnissade till. Ibland verkade det som om han kunde läsa mina tankar. Mamma höjde ena ögonbrynet när hon hörde min fnissning.
”Missade jag något kul?” frågade hon och jag skakade snabbt på huvudet.
”Det är bara… hans min” lade jag till och mamma log.
”Nu vill jag besöka Jorvikstallet. Det var så länge sedan jag var där!”

 

Jag pekade på några ryttare som hoppade i lilla paddocken.
”Det där är lilla paddocken” förklarade jag för mamma, och hon viftade lite med handen.
”Jag behöver inte visas runt, älskling” skrattade hon och jag visste att hon hade rätt. Hon hade bott på Jorvik en gång i tiden.
”Nu! Kan man få träffa Herman någon gång?” frågade mamma glatt och tittade sig omkring.
”Eh, mamma… han är inte här” ljög jag. Jag hade faktiskt ingen aning om jag fick berätta för henne vart han egentligen var.
”Gumman, det finns ingen anledning att ljuga för mig. Han ringde mig när han fick veta att jag skulle komma” sa hon och jag suckade inombords. Det var nästan omöjligt att ljuga för mamma.
”Okej då. Kom, jag ska visa” sa jag och tog henne i handen, ledde henne mot stugan.

 

Mamma kramade Herman och såg överlycklig ut över att möta någon hon kände.
”Belle, vad underbart att se dig igen!” sa Herman och så började de prata om den gången hon hade bott på Jorvikstallet med sin häst, Raven.
”Hon var i din ålder då, Siri” sa Herman och log mot mig, och jag log tillbaka. Mamma hade berättat om sina hästar – Raven, Mister och Coco. Ibland undrade jag om hon saknade dem, för jag kunde inte tänka mig ett liv utan mina hästar. Min mobil pep till och jag tog snabbt upp den, tacksam över att kunna titta på något annat än Hermans intetsägande tapeter.
Äggletning! Kommer du till Jarlaheim?
Det var Myra. Jag log lite för mig själv och stoppade tillbaka mobilen i fickan på mina jeans.
”Mamma, jag ska till Jarlaheim med… några vänner” sa jag och mamma log snabbt mot mig.
”Vi ses, älskling”

Det var minst sagt fullt av människor i Jarlaheim, som alltid på varma dagar. Mest folk med det senaste modet, förstås, men också tjejer jag kände igen från stallet som tagit en ledig dag och bara gled runt, fikade och handlade nya ridgrejer. Myra och Esmeralda var försjunkna i någon diskussion om att det borde finnas fler benskydd i fler färger. Då och då inflikade jag med min åsikt men mest gick jag tyst och njöt av värmen.
”Ska vi sätta oss på något café?” frågade Myra och jag nickade instämmande. Samtidigt plingade det till i min telefon, och jag tog nyfiket upp den. Jag brukade aldrig få sms av någon annan än min mamma och Myra, och det skulle förvåna mig om det var någon av dem denna gång. Det var Alex. Mitt hjärta började slå lite fortare.
Vi har ny information.


Tårarna...

Först kastades jag ur spelet precis innan anmälningen (-__-). Men som tur var kom jag in och började uppvärmningen... Ember var jättefin, lite het kanske. Tidigare idag kom jag 4a så jag hoppades på en bättre placering :)
 
Sen startade loppet. Jag var fett taggad och låg 2a/3a hela loppet. Vid zickzacken (vad heter det? Hjärnfrys xDså failade hon som ledde över mig men då kom en annan med en bättre häst direkt och det var slutspurten, och Ember är inte så bra på just den. Men de sista metrarna, när jag trodde hon skulle vinna, drog Ember ifrån ordentligt och gick i mål först :D VICTORY! Framför allt eftersom en dryg tjej kom fram till mig idag och sa "Hur kan DU ha kommit tvåa?!" Hon menade att jag inte var värd det för att jag inte var SR -_- Så jag är extra glad c8
Har blurrat namnet. Btw IN YOUR FACE att jag vann
:D :D

 
 

Tagga MC ^^

MC nu då... Hoppas på min förstarosett c:
Och såklart Anna i chatten (waterdawngaming.blogspot.se)
 

Välkommen c:

Jag är Siri Moonbear och har en häst som heter Emberknight. Han är en hingst av rasen Jorvikfullblod, en ras som är föga känd utanför Jorvik. Jag kom till Jorvik med båt för att flytta in i den lilla staden Fort Pinta för ca ett år sedan. I Fort Pinta finns det ett utestall och ett innestall. Emberknight står i en hörnbox i utestallet, och han trivs verkligen c: Själv jobbar jag som hästskötare i Fort Pintas stall, och extraknäcker i Moorlandstallet. Förutom att jobba älskar jag terrängridning.Därför brukar jag träna i BobCats banor, som jag har fri tillgång till då jag är en BobCat. Jag har placerat mig 2a i Moorland Championatet, och då hatar Emberknight att hoppa.
 
Jag är dessutom medlem i världens bästa klubb, JRC, som står för Jorvik Riders Company. Den ägs av två tjejer, Olivia Faststone [klubbägare] och Felicia Greenhill [klubbledare]. De har dessutom blivit bland de bästa vänner jag har. 
 
Inte så bra kvalité men jag ska fixa det c:

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.